Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Zlatan riktar sin ilska åt helt fel håll

Det känns som att jag ägnat hela mitt vuxna liv åt att hantera mina kluvna känslor inför Zlatan Ibrahimovic. Gårdagens presskonferens var inget undantag.

När landslagskaptenen la ut texten om sina känslor inför mötet med sitt kära Malmö FF i Champions League var det svårt att inte beröras. Inget tomt snack om att det är som vilken match som helst utan ett känsloladdat, välartikulerat, närmast poetiskt utspel om det episka mötet som väntar.

”Jag visste det. Det är ödet. Det var ett måste.”

Precis så känns det och visst önskar man att Swedbank Stadion kunde rymma fyra gånger så många människor – minst – när stadens son kommer hem. Jösses vilken match, vilken kväll det blir.

Zlatan berättade också att kroppens känns bra efter comebacken i helgen. Att han känner sig stark och rörlig. Det är dåliga nyheter för ett Ryssland med kniven på strupen. En Zlatan i form utgör ett ensamhot mot vilket motstånd som helst.

Så långt allt gott.

Men så plötsligt, när en till synes oförarglig fråga ställdes från Fotbollskanalens Olof Lundh, så vände allt. Redan när Lundh, som gjort sig känd för att inte backa för kritiska – och relevanta – frågor, bad om ordet så åkte landslagskaptenens ögonlock ner två millimeter för att markera misstänksamhet. Och när Lundh bad Zlatan berätta om hur han ser på sina sidoprojekt (det senaste är en parfym som bär hans namn) så högg han direkt. Hårt, snabbt – och lågt:

”Jag gör det här med glädje, det är kul att göra. När det går bra och svider i dina ögon, då njuter jag ännu mer.”

I lokalen hördes sprida fniss. Och Zlatan spädde på: ”Det är precis som med fotbollen. Det blir en extra kick för mig när du får ont i magen. Det är det bästa.”

Att idrottare och journalister ibland kommer ihop sig är inget nytt. Och Zlatan må tycka att Lundh är en kass journalist av rent personliga skäl. Men när han sitter där på podiet, i landslagsdräkt med kameror och mikrofoner som förmedlar allt han säger – då måste han kunna sätta sina små vendettor åt sidan och inse att det är svenska folket han talar till.

Då måste han ta sitt ansvar och som svensk fotbolls viktigaste representant svara som det anstår en kapten. Han kan ju det, när han vill. Bättre än de flesta, till och med.

Vi lever i en tid då rasism och näthat breder ut sig och där seriösa journalister hotas till livet när de försöker belysa just detta. I viralt spridda bloggar kan man läsa att muslimer från sydliga länder är parasiter med låg IQ som kommer hit och våldtar svenska kvinnor.

Zlatans pappa är muslim. Det betyder inte att det är Zlatans ansvar mer än någon annans att ta strid mot rasismen. Det ansvaret delar vi alla. Men jag förstår inte, när världen ser ut som den gör, varför han väljer att rikta sin ilska mot en fotbollsreporter som bara gör sitt jobb.

Fler lokala sportnyheter hittar du här