Division 2 västra Götaland
Halmia3
Vinberg4
Hallandsderbyt inför storpublik, 822 gratisåskådare, på Örjans vall var sevärt: högt tempo, många mål, gott om chanser och tuffa tag.
Vinberg, som tog sin sjunde seger på åtta matcher, är ett skickligt kollektiv. Men Halmia – som jagade sin sjätte match i rad utan förlust – bjöd tillbaka och matchade serieledarna under stora delar av kampen.
Men det var deppigt i det rödvita lägret efteråt. Tre baklängesmål inom loppet av nio minuter tidigt i andra halvlek tog Vinberg från 1–2 till 4–2 och avgjorde matchen.
– Vinberg är snabba och pressar bra, men när de fick jaga såg de trötta ut. Men de fick vila i pausen och vi var inte med under första kvarten i andra halvlek – det såg väldigt slappt ut, medger Peter Lindau.
Vinbergs pausavbytareAlexander Sakac (tidigare i Snöstorp Nyhem) gjorde 2–2 i 53:e minuten, förre halmianen Robin Thomasson sköt 3–2 (60) och Simon Andersson satte 4–2 (62).
– När vi har bollen kommer de inte åt oss, men när vi börjar med de raka bollarna så bara – swish, kontringar och mål. Vi spelar fel rakt fram tre gånger i rad som vi aldrig får göra och så är matchen körd nästan, konstaterar Lindau.
Halmia fick nytt hopp när inbytte Vuk Lugonjic reducerade till 3–4 (68). Men kort därefter kom nästa bakslag när Niclas Taube tvingades utgå och Halmia, som redan hade gjort sina tre byten, fick spela de sista 20 minuterna med tio man.
Mittfältsresen Taube, som i vintras genomgick den senaste av flera axeloperationer, slog enligt Lindau axeln ur led på nytt.
– Han är på sjukhuset nu och drar den rätt. Det är mycket synd om honom. Vi får se vad han säger och vill nu, säger Halmiatränaren.
Första halvlek var roligare med rödvita ögon sett. Johan Sjögerén gav Vinberg ledningen efter 20 minuter, men Patrik Ingelsten tryckte sig igenom och gjorde 1–1 bara två minuter senare efter fint förarbete av Marcus Jönsson och fyra minuter före pausen slog Joe Sise in 2–1 – hans första mål i seriespel sedan 2011– på en straff han själv ordnat.
Även Sise tvingades dock utgå efter 53 minuter med knäont.
– Jag hoppade upp och landade rakt på benet så knäet trycktes ihop. Jag fick jättemycket smärta och hade svårt att springa. Men det lägger sig nog på några dagar, hoppas han.
