Det hade gått 20 minuter av B-lagsmötet mellan Viljan/Älvéna och Bänared. Då blåste domaren Bengt-Erik Johansson av matchen.
Allt var planerat. Philippe sprang ut mot avbytarbänken och började rota i sin väska.
– Ärligt talat var jag ljumt intresserad av matchen, fotboll är inte min grej. Jag satt och lyssnade på musik när jag såg Philippe vid sidlinjen. Då kanske jag började ana att något var på gång, säger Veronica.
Det blev än mer tydligt, när Philippe halade upp en blombukett och tog av sig matchtröjan. När sambon sedan sju år tillbaka kom fram till henne och gick ner på knä – iklädd en tröja där det stod ”Marry me”.
Jodå, Philippe fick sitt ja och domaren blåste i gång matchen igen.
– Fast jag fick kliva av efter en kvart. Jag hade svårt att andas och benen var som spagetti, beskriver friaren, som kom till Sverige från Frankrike för 15 år sedan.
– Jag bodde först i Halmstad, men flyttade till Falkenberg när jag träffat Veronica.
