KRÖNIKA: Ge den gula väggen åtminstone ett skott på mål

Vi kan snacka oflyt och blytunga italienska segermål i den 88:e minuten. Vi kan snacka straffen som Andreas Granqvist på övertid aldrig fick. Vi kan om en domare som hette vad han var, Kassai. Och vi kan snacka tolv år gamla, sura pizzor när Italien nu fick sin ”hämnd” för den där uttjatade och patetiskt påstådda uppgjorda 2–2 matchen mot Danmark i EM 2004 som slog ut just Italien. Men vi kan aldrig någonsin snacka bort att Sverige efter tre timmars spel ännu inte har träffat mål.

ANNONS
|

Wickes Tour de France

Då är det inte svårt att vinna matcher. Då är det omöjligt.

Och när inte ens Zlatan Ibrahimovic, visserligen i offsideposition, från en halvmeter lyckas träffa mål – vem ska då göra det?

– Just nu är det bara besvikelse hos mig och spelarna, inledde förbundskaptenen Erik Hamrén presskonferensen med en tung suck.

– Vi förtjänar mer vad vi får i dag. Men så här brutal är fotbollen ibland så nu vet vi vad som gäller mot Belgien – seger, fyllde Kim Källström senare i.

Jovisst gjorde Sverige defensivt en närmast felfri insats. Förutom när Parolo träffade ribban och så målet då där Éder alldeles för enkelt fick bryta in från vänster och löpa ifrån tre svenskar innan han otagbart satte 1–0.

ANNONS

– Där tappar vi fokus och blir direkt straffade, medgav Hamrén.

Då hade Sverige i första halvlek helt avväpnat, ska dock erkännas, förvånansvärt ointresserade italienare som vaknade lite.

Eller som den italienske förbundskaptenen Antonio Conte uttryckte det:

– Vi var stressade och kanske nervösa. För i första halvlek har vi det svårt mot ett svenskt lag som stängde alla ytor.

Och man inser att det är nya fotbollstider när Sverige vinner bollinnehavet mot Italien med 53–47 och när Gli Azzuri söker den långa bollen i djupled oftare än vad Sverige gör.

Men vad hjälper det när offensiven är lika vass som en baguette och ofarligare än franska våfflor.

Zlatan Ibrahimovic är vår enda världsstjärna, men hittills har han inte ens varit. I synnerhet när han tappar tålamodet och börjar dra sig ner i planen och hämta boll i stället för att vara där han ska vara, på topp.

Och vad är de patenterade skotten?

– Jag tycker att Zlatan har gjort vad man kan begära. För när vi inte får tryck framåt blir det svårt eftersom en forward alltid måste få understöd för att kunna prestera, ansåg Hamrén.

Godkänt för Zlatan av Hamrén? Det var han nog ensam om att tycka.

ANNONS

Och hur kunde Sebastian Larsson få fullfölja för det var där, ihop med en obekväm Victor Lindelöf-Nilsson som högerback, som Italien iscensatte samtliga farliga anfall? Så Hamréns val att bara ta ut en högerback, den nu skadade Mikael Lusig, kan bli dyrbar.

Jag hade vandrat med den blågula supportermarschen, den enda som tillåtits i dessa tider av terrorhot och undantagstillstånd, från Fanzone vid Palais de Justice bort till arenan förlagd på en ö mitt i Garonne-floden. En mäktig manifestation i solskenet där ”Vi är svenska fans allihop” och ”Stå upp – vi är gul och blå” ekade mellan husväggarna och förundrade fransmän förevigade det hela med sina mobilkameror medan italienarna mest verkade chockade.

”La ville rose”, den rosa staden som Toulouse kallas, hade färgats blå och gul när bortåt 15 000 supportrar hade intagit halvmiljonstaden.

För om Sverige inte vinner EM på fotbollsplanen, vilket de inte lär göra, så har vi i alla fall Europas bästa, och roligaste, supportrar.

Och därför förtjänar de större respekt än den som lagkaptenen Zlatan visade när han klev av planen utan att ens tacka fansen.

– Jag respekterar människor som de är och Zlatan är en av de största vinnarskallarna som jag känner och han var naturligtvis väldigt besviken, försökte Hamrén försvara sin fixstjärna efter matchen.

ANNONS

Men jag köper inte det. Inte för fans som sätter Sverige på kartan, som får beröm över hela världen och har tagit ledigt, rest långt och lagt stora pengar på resa, boende och inte minst – biljetter.

Då ska de banne mig åtminstone ha ett tack, även av besvikna spelare.

För på onsdag kan EM-sommaren vara slut för svensk del, även om seger mot Belgien lär räcka till att bli en av de bästa grupptreorna.

– Så egentligen är ingenting förändrat, en poäng eller förlust var ingen större skillnad. För vi visste ju innan att vi måste vinna en av de två återstående matcherna, försökte Hamrén ingjuta mod hos alla.

Och visst är det så. Frågan är bara hur det ska gå till mot världstvåan när Sverige på fyra halvlekar inte ens har träffat målet.

Så vi börjar väl där. Med ett skott på mål.

ANNONS