– Att bli erbjuden ett minst sagt eftertraktat uppdrag – då var det inte så mycket att tveka över, säger Jens till HP-sporten efter att ha skrivit på kontraktet på 2,5 år där han tillträder den 1 juni.
Det var också Janne själv som tog den första kontakten med sin blivande efterträdare.
– Jo, men sedan har både han och jag och Peter Hunt (IFK:s ordförande) träffats ett antal gånger och då växte beslutet fram där jag insåg att Janne och jag har samma driv, liknande arbetssätt och jag därför vet vad jag kommer till.
Och det är?
– En oerhört välskött förening med en daglig miljö som är väl fungerande och ger möjlighet att prestera på absolut högsta nivå, där Janne efterlämnar något riktigt stort. Och som i sin struktur nog påminner mer om Halmstad än AIK.
Men du kommer till ett lag som är regerande mästare och som tycks gå som tåget även i år. Det innebär krav och stora förväntningar så tvekade du någon gång?
– Nej!
– Visst kan man se det som tufft. Men jag ser det hellre som att jag tar över ett lag i harmoni och ordning i stället för att, som det brukar vara när man tar över mitt under säsongen, komma till en klubb där det inte har fungerat och där man får börja bygga självförtroende hos spelarna.
När vi träffades i Solna för en och en halv månad sedan sa du ”Jag tänker inte gå från chefstränare i Halmstad till assisterande i AIK och vara nöjd med det. För den här rollen kommer inte att stilla min ambitionsnivå. Jag vill fortfarande stå längst fram och ta ansvar när saker inte gått som man tänkt sig.” Det gick snabbt?
– Ja, det var väl inget som jag trodde på då, skrattar den 37-årige skåningen.
– Samtidigt är jag tacksam mot AIK där vi har varit raka gentemot varandra där de har vetat mina ambitioner och de lät mig få den här chansen.
Det var i januari som ”bomben” slog ner – att Gustafsson blir assisterande tränare i AIK. Men redan efter fyra månader kliver han nu upp på högsta positionen igen.
Vad hann du lära dig?
– Det var ju så kort tid att arbetet egentligen aldrig hann sätta sig. Men jobbade brett, bland annat med individuell utveckling.
Besvikelsen över att 2014 ha fått sparken från HBK har sedan länge lagt sig, ”mycket vatten har runnit under broarna sedan dess”. I stället ser han också den perioden som oerhört viktig.
– Jag har många personer att tacka i Halmstad för att jag står där jag gör i dag. Och man ser många bevis i dag i toppfotbollen på hur utvecklande miljön i Halmstad är.
I HBK hade Jens också ett mer övergripande ansvar som tränare – något som han är tacksam över när han nu i IFK Norrköping inte enbart blir tränare utan – manager.
– Ja, jag hade ju en rad arbetsuppgifter, men de administrativa blir något nytt som jag får lära mig efterhand och då med hjälp av alla duktiga medarbetare. För det känns som en självklarhet att vi ska fortsätta arbeta vidare med det som redan är uppbyggt. Då finns ingen anledning att gå in och göra några rockader.
Gustafsson är också imponerad av hur klubben har återvunnit Norrköpingsbornas intresse och kärlek.
– Ja, och det är något som vi ska förvalta och ta hand om.
Och så väntar Champions League-kval?
– Häftigt! En fantastisk utmaning där vi verkligen ska se det som en möjlighet att, som Malmö, komma ut i Europa.
Samtidigt riskerar du att tappa en rad av dina bästa spelare.
– Men det måste man ju räkna med – i synnerhet i ett lag som haft sådan framgång. Men jag är van sedan tiden i HBK där vi fick bygga nästan helt nytt i Superettan. Så för mig är det en utmaning, där det finns mycket talang i de egna leden som vi först kommer att titta på.
Konstgräs då?
– Jag ser fördelarna att kunna bedriva ett bra passningsspel året om på matcher och träningar.
Men vad tycker du egentligen om konstgräs?
– Jag passar där, skrattar Jens som på fyra månader gjort den fantastiska resan från arbetslös till assisterande tränare i AIK till manager i mästarlaget och serieledande IFK Norrköping.
– Så i morgon bitti när jag vaknar kommer jag att tänka IFK Norrköping. Det känns ovant. Och samtidigt väldigt häftigt.
