Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/8

Antonsson: ”Jag är inte typen som börjar gnälla, ger upp och flyr”

Efter 17 månader utan semester och en säsong i engelska Leeds som började succéartat men avslutades på läktaren är Marcus Antonsson hemma i lugnet i Hjälmshult och laddar batterierna. – Detta ska bli mitt år, slår 26-åringen fast.

Eftermiddagssolen strålar på familjen Antonssons röda hus, givetvis med vita knutar. Ett par insparkar längre ner ligger sjön Rangen alldeles blank. Det är näst intill vindstilla och det är – tyst.

I alla fall fram till att smålandsstövarna Speja och Lexi får syn på HP:s utsända. En bit bort ligger katten Tiger och myser i solgasset.

Det är här som Marcus Antonsson njuter av sin semester, hans första på cirka 17 månader.

– Att bara vara här hemma i skog och natur och lugnet, jag mår bra av det. Jag hämtar kraft härifrån. Jag trivs så sjukt bra av att vara i naturen, säger 26-åringen med både jakt och fiske som stora intressen.

Vi slår oss ner i uterummet. Antonsson, brunbränd efter en vecka på Kos med flickvännen Alice, sätter sig till rätta och blickar tillbaka på sin första säsong som proffs i Championshipklubben Leeds United där han nästan omgående blev utsedd till månadens spelare.

– Det kändes som jag gick på ångorna efter tiden i Kalmar. Självförtroende är en väldigt viktig del, kanske speciellt som anfallare. Sista ett och ett halvt året i allsvenskan så funderade jag ingenting utan jag visste att får jag någon chans så gör jag mål, funderar Antonsson som slängnickade in sitt första ligamål, 1–0 mot Sheffield Wednesday.

Men vindar kan vända även i Nordengland, succén kom av sig och när laget spelmässigt famlade i mörker övertog Chris Wood startplatsen på topp.

Det slutade med att nyazeeländaren vann hela seriens skytteliga och gjorde totalt 30 mål, cuper inkluderat. Vilket så klart gjorde fotbollslivet surt för den tidigare allsvenska skytteligaledaren Antonsson – som inte hade marginalerna med sig.

– Jag vet att jag var på väg in i en match. Han var förste straffskytt och jag andre straffskytt och precis när jag ska komma in så får vi straff och han gör mål så han fick fortsätta. Mot Derby borta låg vi under med 0–1, jag hoppade in i 80:e och i 95:e skruvar jag bollen i kryssribban. Hade den gått in hade jag förmodligen fått spela från start sen, för det funkar så där.

I Ligacupen gick det dock desto bättre där Leeds tog sig ända fram till kvartsfinal mot Liverpool – mycket tack vare Antonsson.

– När vi mötte Fleetwood från League One kommer jag in och gör ett så jävla snyggt mål där jag vänder på en femöring och smäller upp bollen i krysset. Det blir förlängning och där fixar jag en straff fram till 2-1 men de kvitterade och så blev det straffar. Jag satte min straff och vi gick vidare. Sen mötte vi Norwich och då startade jag och gjorde mål igen och var i allra högsta grad delaktig i vår cupframgång. Sen spelade jag en U23-match mot Huddersfield och gjorde hat trick. Men så fick jag ändå inte spela mot Liverpool och då var jag sjukt besviken.

I slutet av ligasäsongen, där Leeds till sist missade playoff, fick den förre HBK-anfallaren inte ens plats på bänken. Det ryktades om en utlåning till Allsvenskan.

– Det har funnits stort intresse men det var aldrig aktuellt från min sida. Jag är inte den typen som ger upp och börjar gnälla och flyr. Jag har lite pannben, man får bita i så får man sin belöning. Jag var i en liknande sits i HBK men kom ur det och det har tagit mig hit.

Kring midsommar vänder Antonsson åter till de engelska öarna – fast besluten om att visa vad han kan. Då under en ny tränare då Garry Monk och Leeds gått skilda vägar.

– Både jag och min flickvän trivs sjukt bra i Leeds, både i stan och socialt. Och Leeds som klubb, det kan inte bli mycket större. Fansen är helt magiska och jag är fast besluten om att lyckas, detta ska bli mitt år.

Fler lokala sportnyheter hittar du här