En natt har passerat sedan Tibor Brink Joza skrev på Instagram att han lägger fotbollsskorna på hyllan. Han har sovit en del, men det har varit mycket känslor när det plötsligt är slut i en förening han tjänat tio år i.
– Det känns väl okej efter omständigheterna. I går var en tung dag, men idag känns det bättre.
Inlägget på sociala medier gjorde han på onsdag kväll 21.45.
– Min fru sa: vänta en dag, men jag kände att det var skönt att bara få göra det och sen gå vidare.
”Mycket känslor och tårar som kom”
Minuten innan publiceringen var inte lätt.
– Det var mycket känslor såklart och tårar som kom. Men ändå fint att få visa min uppskattning till klubben och supportrarna.
Familjen visste det innan plus några nära vänner. Tidigare under dagen var det tänkt att Tibor Brink Joza och FFF:s sportchef Håkan Nilsson skulle träffas. Det blev ett telefonmöte istället eftersom ena dottern blivit sjuk.
Där kom också beskedet.
– Håkan sa att de enhälligt tagit beslut att inte förlänga med mig. Det var jobbigt, jag har känt Håkan sen jag var 14 och det var känslomässigt för båda.
– Även om jag hade det lite på känn är det svårt att vara förberedd. När man inser att det är slut, det man gjort i hela sitt liv, fortsätter 34-åringen.
Inför säsongen hade han ställt in sig på att det kunde bli hans sista år som fotbollsspelare.
– Mitt kontrakt gick ut. Jag kände att jag inte fått spela lika mycket som innan och jag visste att de sökte spelare på min position. Så försäsongen var jobbig, fast man försökte vara glad och hålla motivationen uppe.
Minns tiden i ett profilstarkt HBK
Den Leikinfostrade Brink Joza kom till Falkenbergs FF inför säsongen 2008. Då hade han redan hunnit spela en U21-landskamp mot Malta.
– Det är skönt att ha fått göra den. Sen har jag vunnit två SM-silver med HBK och Häcken och kvalat två gånger till Europa League. Man har ändå hunnit med en del och jag är stolt över det.
Han debuterade annars i Allsvenskan 2005 i ett profilstarkt HBK.
– Jag var heltidslärling och vi hade ett bra lag. ”Micke” Nilsson, Sharbel Touma, Tommy Jönsson var lagkapten. Dusan Djuric var i bästa slag och jag tror till och med ”Turbo” (Magnus Svensson) var med första året.
Hur gick det till när Håkan Nilsson värvade dig?
– Jag kom ihåg att de hörde av sig och hade pratat med HBK att jag förmodligen skulle lämna. Håkan kände jag innan (från Hallandslaget, spelare födda 1986) och han trodde på mig. Han sa att jag kommer vara viktig för laget och få spela.
– När jag kom dit så var FFF i en utvecklingsfas och skulle bli ett stabilt lag i superettan. Banden till Falkenberg blev starka under tre år sen gick jag över till Häcken.
Nära att nå drömgränsen
Han återvände 2014 och totalt blev det 292 tävlingsmatcher i Falkenbergs FF.
– Tråkigt att snubbla på mållinjen, säger Brink Joza som alltså var nära att nå drömgränsen 300 matcher.
– När jag tittat på gamla bilder så är det människorna i omklädningsrummet man kommer sakna. Vissa har man bara sett i ett år, vissa längre. Sen kommer det kännas konstigt att inte få dra på sig den gula tröjan. Jag gjorde min sista match mot Helsingborg utan att jag visste om det. Det hade känts bättre om man veckan innan kunnat säga hej då till alla i laget, men nu är det som det är.
Tibor Brink Joza har kommit till sin arbetsplats, Falcon Alkoholfri Arena, och alltid försökt vara positiv. Han har hälsat på alla, oavsett om det varit kanslipersonal eller vaktmästaren.
– Där jag kommer ifrån, min familj, så har jag fått lära mig att alltid vara trevlig oavsett vad som händer i livet. Folk kan bli glada av det, och förhoppningsvis kan man få tillbaka något av det.
I omklädningsrummet har han alltid varit en central punkt.
– Jag försöker hålla igång, både bland äldre och yngre. Det kan vara svårt för yngre i en grupp, men jag har alltid känt med dem och jag vet att de uppskattat hur man tagit hand om dem.
Planen inför framtiden
Brink Joza har svårt att se sig själv varva ner i en lägre klubb.
– Nej, inte som det känns nu. Jag har höga krav på mina medspelare och jag vet att jag blir irriterad när det går ner i tempo. Jag skulle bli frustrerad. Jag vill sluta på topp, sen har jag varit i FFF så länge så det får bli så. Kanske, när jag landat, kan det bli Leikin igen, men nu känner jag inte för att dra på mig fotbollsskorna igen.
FFF-ikonen har dock en plan. På sikt. Att bli en så kallad ”Player manager” och jobba i en klubb med att ta hand om yngre spelare med mål, tips och exempelvis hur man förebygger skador.
– Just hur man tacklar motgångar, vad man behöver tänka på och klara av att sköta sig själv och hur man blir påverkad av allt runt omkring. Där tror jag att jag kan hjälpa till på traven och underlätta, så unga spelare lyckas istället för att det ska ta slut för tidigt.
I det kortare perspektivet gäller det att ta sig in på arbetsmarknaden.
– Nu ska man in i det ”riktiga” livet och det blir inte lätt att hitta jobb i coronatider. Nästa vecka ska jag prata med Håkan (Nilsson) och ”Lunkan” (Patrik Lundgren). Vi ska bara prata igenom saker, om de kan hjälpa mig.
Hur mycket funderar man på vad man ska göra efter karriären?
– Jag har tänkt på det ända sen jag kom tillbaka från BK Häcken, vad jag vill göra och så. Men det är så svårt att veta exakt då man inte gjort något annat. Vad kan jag göra mer än fotboll? Och när jag hittat något intressant börjar jag tveka: ”kan jag detta”?
Så vill han bli ihågkommen
Tibor är van vid adrenalinkicken på fotbollsplanen.
– Hittar man ett jobb som man brinner för och kan nå resultat i så kan det ge någon slags kick, men att gå ut på planen, känna värmen från publiken, det blir svårt att slå.
Hur vill du bli ihågkommen?
– Att jag alltid var glad och positiv. Spelaren med leendet på läpparna. Omtänksam och att jag såg alla för det de var. Och förstås, ett stort hjärta för Falkenberg. Att jag alltid krigat på, oavsett hur tufft det varit.
