1–4 på hemmaplan är förstås ett smått brutalt uppvaknande när serieledningen stod på spel.
Det hela säsongen så defensivt solida HBK släppte nu till 18 skott varav åtta på mål på hemmaplan och inte minst fyra i mål.
Låt vara att det var mot seriens för stunden bästa lag, Degerfors, men det var långt ifrån en insats som skrek ”Allsvenskan, här kommer vi”.
HBK:s manager Magnus Haglund konstaterade krasst: ”Jag har varit stolt HBK-tränare många gånger, men i dag är jag missnöjd över prestationen vi gör.”
Presspelet som fungerade så bra i första halvlek på Stora Valla för nio dagar sedan bet inte alls den här gången.
I stället tog ett bolltryggt Degerfors, som såg ut att ha ”läst” HBK, tidigt kommandot i matchen. HBK, som tvingades till en sen rockad när Alexander Berntsson fick ersatta Edvin Kurtulus i den ovana rollen som högerback, hade förtvivlat svårt att få stopp på gästernas passningar som löpningarna in bakom mittfältet.
Det fanns vissa likheter med hemmamatchen mot Gif Sundsvall för två omgångar sedan.
Den gången bet inte heller presspelet i första halvlek, men HBK:s ramstarka mittförsvar såg till att HBK till slut ändå kunde vinna matchen.
Men det blev inte någon repris den här gången.
I stället rämnade försvarsmuren som gett tio nollar på 15 matcher helt med fyra insläppta på 90 minuter – och då gjorde ändå Malkolm Nilsson Säfqvist ett par bra räddningar och Andreas Johansson rensade en boll på mållinjen.
Johansson och Baffo i svåra situationer
När HBK försökte sätta press på mittbacken Sebastian Olsson för att hindra hans farliga uppspel hittade gästerna andra vägar framåt.
Man klev ut brett med sina ”vingar” på sina kanter, lockade upp HBK:s centrala mittfältare Dusan Djuric och Joel Allansson som blev bolljagare i ett ingenmansland för att sedan trä in passningarna i den ocean av yta som skapades framför HBK:s backlinje.
Där sprang Johan Bertilsson och Ferhad Ayaz in flera gånger från sina kantpositioner och skapade numerära överlägen centralt som Andreas Johansson och Joseph Baffo knappt sett skymten av under de första 15 omgångarna.
Det var signifikativt att Magnus Haglund redan efter drygt 22 minuters spel var uppe på läktaren för att överlägga med nestorn Reine Almqvist.
Visst, HBK skapade lite mer offensivt efter paus, men var på nytt trubbigt framåt och Degerfors vann rättvist med 4–1.
Offensivt finns saker att slipa på
Om den här säsongen så här långt har varit ett bevis på resan som HBK har gjort sedan Magnus Haglund tog över förra året – där man spelat som ett lag, varit nästan oförskämt svårforcerade defensivt och hittat olika vägar att vinna matcher när inte det egna spelet fungerat till hundra vilket kommer vara särskilt viktigt när allt avgörs på vintriga fotbollsplaner – var det här en match som visade att det även finns en hel del kvar för HBK att förbättra.
Båda toppkonkurrenterna Sundsvall och Degerfors har nu varit det spelmässigt bättre laget på Örjans Vall, och även om de har gjort det bra har inte HBK råd att ”ge bort” så stort initiativ och förlita sig på att försvaret håller tätt. Då finns alltid risken att det straffar sig.
Offensivt gäller det att få saker att klicka igen. Bolltrygga mittfältare som Dusan Djuric och Joel Allansson kan diktera matcher – men den dimensionen i spelet har jag saknat ett tag.
1–4 blev – och ska vara – ett uppvaknande om vad som krävs om HBK vill bli allsvenskt i vinter.
Samtidigt är det värt att komma ihåg att HBK fortfarande ligger tvåa i Superettan med allt i egna händer.
Drar man rätt lärdomar kan den här förlusten stanna vid att bli en plump i protokollet.
LÄS MER:Tunga smällar för HBK – föll i finalen och back på sjukhus
LÄS MER:Johansson efter 1–4: ”Där var de klokare och smartare”
