– Vi är en lagmaskin som vet att vi är väldigt svårslagna, konstaterade HBK-managern Magnus Haglund stolt och belåten utanför ett segerstint omklädningsrum.
Malkolm Nilsson Säfqvist. Andreas ”Ante G” Johansson. Joseph Baffo. Likt betonggrisar, ni vet sådana som ska stoppa eller hindra trafiken, stod de orubbliga där i mitten när Degerfors anfallsvågor framför allt efter paus sköljde in och dirigerade om än inte trafiken så HBK:s försvar över hela planen och vann varje närkamp. Jodå, HBK-målvakten också som rensade bort alla inlägg och inspel när han inte gjorde lysande parader.
Noll insläppta mål i tio av 15 matcher.
Ett insläppt i tre matcher.
Och så plumparna då – fem på två matcher (2–3 mot Akropolis och 3–2 mot Västerås).
Dessutom den nionde raka bortamatchen utan förlust och poänggaranti utanför Halmstad sedan den 25 september i fjol, 0–1 mot Öster.
Smaka på den.
Det var i alla fall vad Degerfors anfallstrio med sammanlagt 22 gjorda mål fick göra för herrar Johan Bertilsson (nio), Victor Edvardsen (sju) och Villiam Dahlström (sex) tvingades kliva av planen mållösa.
Fast chanser saknade de förstås inte när HBK:s höga bollpress inte bet lika effektivt i andra halvlek.
– Det finns ju en anledning att de har gjort 29 mål och leder serien, inflikade Magnus.
Bara Norrby i den tredje omgången hade lyckats göra det som HBK nu gjorde – att nolla Degerfors hemma på Stora valla.
Sedan den förlusten hade det klassiska brukslaget från landskapet Värmland, men Örebro län, radat upp åtta segrar, tre oavgjorda och noll förluster med målskillnaden 23–6 och tagit ett fast grepp om serieledningen.
Tills mötet med HBK. Och betongförsvaret.
– Det tidiga ledningsmålet präglade matchen, där vi i ambitionen att behålla ledningen blir allt lägre i försvarsspelet ju längre matcher går, samtidigt som Degerfors i sin iver att forcera öser på med folk framåt.
Crossbollarna för att vända spelet var Degerfors tydliga matchplan hela tiden, där Axel Lindahls inhopp i paus till vänster gjorde att Edvin Kurtulus hade drömt mardrömmar om något av inspelen hade resulterat.
– Med sina wingbacks utnyttjar Degerfors hela planens bredd. Där kan de få vara för det intressanta är vad som händer i nästa fas, när bollen kommer in i boxen, och där var vi näst intill felfria i dag, analyserade Magnus.
Jodå, men en gnutta eget spel i andra halvlek hade förstås inte skadat när HBK, till skillnad från före paus, hade oerhört svårt att behålla bollen i anfall.
Tills säsongens första mål av Andreas ”Ante G” Johansson tog HBK ur greppet till 2–0 (73).
På hörna.
Säsongens första rena hörnmål!
– Greta Gris!!!
Det var så Malkolm Nilsson Säfqvist skrek, samtidigt som han pekade upp mot pressläktaren sedan Ante hade styrt in Samuel Kroons nicktouch.
Vad ”Malle”, med glimten i ögat, avsåg var att jag tidigare har skrivit att HBK:s fasta situationer i allmänhet och hörnor i synnerhet är lika ”farliga” som barnprogrammet Greta Gris.
Stor humor.
Och snacka om att välja rätt tillfälle när den där förhatliga hörnnollan också spräcktes. I en seriefinal borta mot Degerfors till matchavgörande 2–0.
Nu väntar retur hemma på Örjans vall nästa måndag när Degerfors största anfallshot i lördags, Victor Edvardsen, är avstängd. Men det finns som bekant fler.
Och det viktigaste är trots allt poängen – att hålla avståndet ner till tredjeplatsen, där HBK fick oväntad hjälp av AFC Eskilstuna mot Gif Sundsvall. Inte att vinna serien. Möjligtvis för de högre prispengarna då.
