Då var Hylte Volley – som sedermera i sammanslagningen med Halmstad Volley 2012 skulle bli Hylte/Halmstad – en uppkomling som anslöt sig till den exklusiva volleybollfamiljen av mästarlag med Lidingö SK, Kungsälvs VBK, Kolbäcks VK, Floby, Kulhälls BK, Progona GVK och Uppsala VBS.
Och det skulle förstås firas. Med besked. Pytt i panna med tillhörande dryck dukades upp på Karins krog några smashar från idrottshallen och vissa åt medan andra (inga namn) ansåg att ”mat var för mesar”.
De flesta av spelarna var bygdens söner som Håkan ”Brock” Berggren, Joseph ”Våfflan” Wolff, Kristian Johansson, Jacek Kresakowski, alla från klubben, Mikael "Mike” Kjellström och Patrik Engström från Smålandsstenar och Henrik ”HP” Johansson från Hestra. Medan passargeniet Kristian ”Krickan” Wrethander hämtades från Vederslöv utanför Växjö och tränaren Tore Johansson hade gotländska rötter – Tore som, liksom guldtjejerna, för övrigt satt på läktaren i torsdagens final.
I dag är Hylte/Halmstad en maktfaktor i svensk volleyboll för elva SM-guld snackar man inte bort.
Spelarna hämtas inte längre nästgårds utan, med Mårten Johanssons goda minne och kontakter, från övriga Sverige, Brasilien, Polen och USA.
Fast när det väl gällde som mest, då var det ändå en hemvändare som var finalens gigant. Marcus Nilsson fick äntligen komplettera sin guldsamling med ett SM-guld att ställa bredvid livskamraten Jona Vigfusdottirs första som hon hade säkrat knappt ett dygn innan.
Om damfinalen mellan Hylte/Halmstad och Engelholm var ett drama med svindlande svängningar och spektakulära bollar så blev herrfinalen aldrig, full av misstag men också lite grannlåt, riktigt spännande. Därtill var hemmalaget för kompakt och gediget.
Eller som tränaren Almir Ljutovac uttryckte det:
– Vi har haft ett annorlunda säsongsupplägg jämfört med tjejerna eftersom de är ett ungt lag som var på topp direkt medan jag hade många äldre spelare, där jag fick gå runt och säkert har haft 15 olika uppställningar. Så jag visste att vi inte skulle vara det bästa laget under seriespelets alla omgångar. Men jag visste, det låter kanske lite kaxigt, att vi skulle vara det i slutspelet och finalerna.
Jodå, han fick rätt, H/H-tränaren som trots SM/GP-dubbeln inte ens var nominerad som årets tränare.
Och Hylte/Halmstad är nu ett stycke svensk volleybollhistoria. Inte enbart som den tredje klubben i historien efter Kolbäck och Sollentuna och den första på 33 år att vinna SM-guld både med herr- och damlaget.
Utan också som första lag någonsin att ta hem en kvadrupel, SM-guld och Grand Prix-guld för både herrar och damer.
Så egentligen finns ingenting mer att vinna här hemma. Bara att försvara.
Och därför måste klubben i ett längre perspektiv sikta mot spel i Europa.
I HP-sportens egen podd ”Bakom rubrikerna” erkände det äkta paret Marcus Nilsson och Jona Vigfusdottir att det som definitivt skulle kittla extra att fortsätta vid en satsning på internationellt cupspel.
Problemet heter förstås pengar för att finansiera ett sånt äventyr handlar om stort ekonomiskt risktagande.
– Drömmen om Europa måste finnas där som en smart tanke för att vi ska utvecklas och ta nästa steg. Men då ska vi också ha där att göra och inte åka ut efter två matcher i någon av de mindre Europa-cuperna och samtidigt grävt ett stort hål i kassan, medgav sportchefen och ordföranden Mårten Johansson med ny guldkeps på huvudet när han för andra gången inom loppet av ett dygn servade bubbel och sjöng guldsånger.
Men självklart ska klubben göra ett försök bland företagen som borde vilja sola sig i den dubbla guldglansen i regionens just nu i särklass bästa klubb.
– Jo, erkände Mårten. Det ska bli spännande att se vad det här kan generera på sponsidan och spelarfronten framöver.
