Nystarten. Efter att livet hade slagits i spillror på grund av bland annat drogproblem har den forne stjärnmålvakten Magnus Hedman rest sig. Idag reser han runt och håller föredrag och kör målvaktsskolor som i veckan när IF Centern fick besök.
Nystarten. Efter att livet hade slagits i spillror på grund av bland annat drogproblem har den forne stjärnmålvakten Magnus Hedman rest sig. Idag reser han runt och håller föredrag och kör målvaktsskolor som i veckan när IF Centern fick besök.

Ett spel på liv eller död

HP-sporten möter forne målvaktsstjärnan Magnus Hedman.

ANNONS
|

Paul Gascoigne – vilken tragedi, vilket levnadsöde. Ingen har väl kunnat undgå den forne fotbollslegendarens förfall och missär, där två liter gin, 15 öl och 30 valiumtabletter till slut blev skrämmande vardagsdiet för den 45-årige ”Gazza” som nu, fast i alkohol- och drogträsket, balanserar mellan liv och död.

– Jag hade också kunnat hamna där!

Utan omsvep erkände han det för mig, Magnus Hedman, den forne stjärnmålvakten.

I veckan var han hos IF Centern på inspirationsdag och höll målvaktsskola för ett 20-tal ungdomar och pratade sedan ungdomsidrott.

Men även om Magnus i vår på allvar ska starta upp sin målvaktsskola och ska skriva vidare på sin kommande bok, ”troligtvis ska den heta Låt ditt barn vinna”, så har de flesta föredragen handlat om personlig utveckling och ledarskap och hans resa tillbaka till livet.

ANNONS

Det liv som ett tag inte var något liv.

– Jag planerade ett tag på att ta livet av mig och började leta upp adresser till mina vänner för att skriva avskedsbrev.

Från firad stjärna, Guldbollvinnare, VM-bronsmedaljör, landslagsmålvakt och med ett förflutet i AIK, Coventry, Celtic, Ancona och Chelsea, gift och lycklig far till två söner, expertkommentator på TV4 och ambassadör för ”Ren idrott” befann han sig plötsligt nere på samhällets avgrund efter att ha fällts för dopning och sedan börjat med amfetamin.

Hela tillvaron slogs i spillror. Krossades.

”Att ta amfetamin lärde mig inget annat än att aldrig mer göra det. Det är den enda erfarenhet i livet jag skulle vilja ha ogjord” berättar Hedman i den självutlämnande biografin ”När ljuset släcks” som han skrivit tillsammans med Gunnar von Sydow.

Men Magnus hamnade aldrig där Paul Gascoigne befinner sig. När han vaknade upp i en skinnsoffa i smoking den 1 januari 2011 och inte kom ihåg vad han hade gjort på nyårsafton bestämde han sig; Nu får det fan vara nog!

Steg för steg tog han sig tillbaka, ”jag slöt avtal med mig själv som jag skulle hålla” och i dag är han stark nog att naket, utan skönmålning, berätta sin historia.

ANNONS

– Den segern är större än alla andra som jag vunnit på en fotbollsplan, påpekade han.

Och kanske att Magnus förflutna som idrottsman, vinnarskalle, van vid att kämpa, ändå gjorde att han lyckades ta sig upp.

För han och Gascoigne är naturligtvis inte ensamma. Tvärtom – listan skulle kunna göras lika lång som den här krönikan.

När idrotts- eller nöjeskarriären är över finns det inget socialt skyddsnät som dämpar fallet.

Inte om man under resans gång inte har skapat kontakterna och förberett sig för livet efter den aktiva karriären.

Och därför blir fallet ofta också så mycket hårdare för kända och offentliga personer när rampljuset har slocknat, telefonerna slutar ringa, inbjudningarna slutat komma och stjärnan blir en före detta stjärna, en föredetting.

Många före detta storstjärnor lever inte i dag och alldeles för många av dem har gått bort i ensamhet, utblottade och övergivna och inte sällan med alkohol eller droger som orsak.

Samtidigt har Hedman under resans gång tagit en mycket viktig lärdom:

– Det handlar om att må bra som människa, inte fotbollsspelare. Jag hade alltid identifierat mig som spelaren och glömde bort hur jag mådde som människa.

Det är därför som Magnus håller José Mourinho som den bäste tränare han har haft, ”han ser alltid människan först och spelaren sedan”.

ANNONS

Och det är den erfarenhet som han nu tar med sig in i ungdomsidrotten.

– Det första jag frågar efter en match är om det var kul, inte hur det gick! För även om idrotten är fostrande, man får röra på sig, lära sig rätt värderingar, umgås i grupp, ge och ta och vara med kompisar så måste huvudsyftet vara – att ha kul.

Föräldrar har där också ett stort ansvar att stötta – inte kräva, påpekar Magnus.

– Jag brinner för fotbollen, men om min son skulle vilja börja med balett i stället ska jag stötta honom i det precis lika mycket som jag gör i fotbollen. För gör jag inte det är det fotboll på mina villkor. Inte hans.

Den 19 mars fyller Magnus Hedman 40 år. Det märks att han aldrig har mått bättre.

Som människa.

ANNONS