Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

De svenska skidskyttedamerna Hanna Öberg, Anna Magnusson, Mona Brorsson och Linn Persson firar OS-silvret i damstafett.

"Det var bara att köra"

Ingenting verkar omöjligt för det svenska skidskyttelandslaget för tillfället. I synnerhet inte för Hanna Öberg. När medaljen i damstafett såg körd ut såg Öberg bara möjligheter. Sedan sköt hon OS-silvret till Sverige.

- Vad gör hon?!

- Alltså, vad är det som händer?!

De lika delar chockade och exalterade värmländska utropen sade det mesta. För de allra flesta hade nog, precis som Mona Brorsson och Linn Persson, gett upp tanken på en svensk skidskyttemedalj i damstafetten.

- Det såg väl inte jätteljust ut där ett tag. Men det är det som gör den här sporten så himla, himla rolig, säger Linn Persson.

"Bara att köra"

Så vad var det som hände?

Hanna Öberg, den som utlöste den emotionella yran, får förklara.

- Jag sköt fullt, och sedan var det bara att köra, säger hon efter OS-silvret.

Linn Persson och Mona Brorsson gjorde okej men långt ifrån perfekta första- och andrasträckor. Efter tio bom, men inga straffrundor, låg Sverige över en minut från pallen halvvägs in i loppet.

Men när Anna Magnussons sköt fullt i sitt andra skytte, det stående, öppnades möjligheten.

- Jag satte ganska mycket press på mig inför det skyttet och kände att om det ska bli någonting här så är det nu det ska hända. Det betydde enormt mycket för mig och mitt självförtroende. Mitt mästerskap har verkligen varit upp och ner, från att ha varit i skitdålig form och känt att allt är dåligt och hela säsongen är kass, till att ändå få chansen att köra här och göra det bra, och ta en medalj. Det känns helt sjukt, säger Anna Magnusson.

Nytänd världsstjärna

Hon skickade iväg sin barndomskompis Hanna Öberg på slutsträckan som åtta, en knapp minut från ledningen.

Sedan gjorde Öberg, OS-guldmedaljör i distans, det hon har gjort hela spelen: åkte och sköt som den nytända världsstjärna hon är.

- Jag såg redan innan jag stack ut på min sträcka att det var mycket som kunde hända. Jag kände att allting var möjligt, framför allt om jag levererade på skjutvallen. Det hade hänt mycket i stafetten tidigare, många som hade halkat ner och kommit tillbaka upp igen och motsatt, säger Hanna Öberg.

Hon sköt fullt, åkte snabbt, och när andra länder misslyckades gick Sverige plötsligt ut från det sista skyttet som trea. Det var då som det värmländska känslokaoset utspelade sig i den mixade zonen.

- Hon har sagt det förr, att "jag är inte rädd för någon, jag är inte rädd för någon". Och det sättet hon kommer in och gör det här på. Det är en sådan makalös prestation, säger Mona Brorsson.

Inställd träning

De fåtal sekunder hon hade upp till Frankrikes Anaïs Bescond tog hon snabbt igen. Och sedan var silvret bärgat. Åt Vitryssland, som tog guldet, fanns inget att göra, men vad gjorde väl det?

- För mig betyder det jättemycket att få ta den här medaljen med de här tjejerna. Vi tränar tillsammans varje, varje dag och vi vet hur alla sliter för det här och kämpar ihop. Det betyder så mycket för mig, säger Hanna Öberg.

För förbundskaptenen Wolfgang Pichler har OS varit en fest. Han trodde att Sverige kunde utmana om medaljer. Men inte riktigt så här många.

- Vi följde vår dröm. Och nu är drömmen här. Det är otroligt att vi har tre medaljer, säger Wolfgang Pichler.

Och sedan kom han med ett glatt besked till damerna.

- I morgon blir det ingen träning!