96 personer klämdes ihjäl på Hillborough i Sheffield i samband med FA-cupsemifinalen mellan Liverpool och Nottingham Forest, Christer Pettersson frikändes för mordet på Olof Palme, Roxette blev etta på USA-listan med ”The look”, Seinfeldt och Simpsons hade tv-premiär, Ingemar Stenmark vann sin sista världscuptävling i Aspen och Sverige vann VM i bordtennis i lag medan J-O Waldner besegrade Jörgen Persson i singelfinalen.
Och segermålet – det gjorde Stefan Lindqvist när HBK som nykomling blev femma i Allsvenskan.
Nu dröjer det minst ett år till innan den där trepoängaren kan ramla in. Okej, lagen har ju inte direkt slitit ut varandra utan detta var det sjunde försöket för HBK på 31 år att bryta förbannelsen på Domnarvsvallen. För efter att inte ha gjort mål efter den första halvleken och 12–1 i avslut(!) på en tom arena kändes det nästan så.
Jag har sett HBK ha förtvivlat svårt mot Brage både när Domnarvsvallen var en leråker och nu en snabb konstgräsplan och jag var med när laget förnedrades i Kvalsvenskan med 1–6 1992.
Men jag har aldrig under alla dessa år sett HBK spela ut det grönvita hemmalaget så totalt som under de inledande 35 minuterna.
Då var det ren fotbollsuppvisning, både i försvarsspel, press-spel och anfallsspel, men dessvärre också i – brända målchanser.
Brage tilläts då inte att ha ett enda vettigt anfall värd namnet och det första avslutet mot mål – som för övrigt blockades – kom efter 39 minuter.
– Jag är otroligt nöjd med de första 35 minuterna. Då sätter vi dit allt, precis allt, som vi vill göra spelmässigt utom – mål, konstaterade HBK-managern Magnus Haglund efteråt bakom den gamla träläktaren och tillade:
– Så matchen ska ju vara punkterad och avgjord efter 35 minuter.
Jodå, då ägde HBK matchen när backlinjen tryckte upp, Joel Allansson tuggade i sig alla Brage-intentioner på mitten, Edvin Kurtulus sköljde fram på sin högerkant, speldirigenten Dusan Djuric varierade instick med smekande crossbollar, men – varken en glödhet Mikael Boman i ”nygammal” roll som avslutare, en ständigt löpande Rasmus Wiedesheim-Paul, Samuel Kroon eller Emil Tot-Wikström fick bolluschlingen i mål.
Och i stället höll det i andra halvlek ta en ände med förskräckelse när Joseph Baffo, i ett försök att täcka av ett inspel, styrde bollen i egen ribba.
– Visst är det surt att inte få åka härifrån med tre poäng, men samtidigt ska vi ta med oss spelet från första 35 och inledande tio efter paus. Och att vi för tredje matchen i rad håller nollan, poängterade Haglund när laget missade chansen att gå upp i serieledning.
Men just den där ineffektiviteten, att inte få utdelning när man är i sitt momentum, får inte bli en (o)vana, HBK. För när Brage vred sig ur järngreppet och via tre byten, Robbin Sellin, Kristian Andersen och Seth Hellberg in, kom in i matchen hittade hemmalaget några farliga omställningslägen som kunde ha straffat sig när HBK inte längre orkade hålla pressen utan släppte till ytor mellan lagdelarna.
En anledning till att HBK tappade trycket var att Mikael Boman tvingades utgå med befarad hjärnskakning.
Bara millimeter hindrade honom från att bli matchhjälte i Borlänge.
– Han har sett het ut på träningen hela veckan så jag trodde att han skulle avgöra i dag, medgav HBK-managern som kan tvingas avvara ”Bosse” mot Norrby på onsdag.
För helst vill Magnus inte ändra alls med tanke på hur spelet har sett ut i de tre senaste matcherna.
Det är inte varje dag som HBK:arna lämnar Borlänge missnöjda med 0–0. Men det här var en sån dag.
