Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Jan-Owe Wikström: Det här blir ett nyckelår för hela föreningen HK Drott

Egentligen borde inte HK Drott ha kunnat existera i dag.
…Men tack vare ett antal hårt klappande Drott-hjärtan både i och utanför klubben och stan, stenhårt arbete, stålbad, omorganisation och lugn i föreningen kunde den, till synes, oundvikliga konkursen undvikas och nu kan den anrika föreningen blicka framåt och uppåt igen.…

Och därför blir det här, säsongen 2020/21, ett nyckelår för hela klubben.

För trots att herrlaget tappade sin allsvenska kvalplats i sista omgången borta mot HK ankaret (23–26) och trots att damlaget blev passerat av både Eskilstuna Guif och Nacka i slutomgången och åkte ut på sämre målskillnad än det sistnämnda stockholmslaget andas framtidstro och sportslig optimism på båda sidor där målet är solklart; Allsvenskan 2021/22.

Och trots att det negativa kapitalet är svindlande 4 490 000 kronor varav 2,3 miljoner hos Laholms sparbank och resten till Halmstad kommun ser klubben ljuset i tunneln efter att ha redovisat plusresultat tre år i rad, senast 304 000 kronor, när skuldberget trots allt har krympt från nio miljoner kronor.

Men då handlar det också om att ta klivet upp igen, ett steg närmare handbollens finrum Handbollsligan.

Talanger som U-landslagsmännen Hugo Sivertsson och Erik Ekstrand samt bröderna Calle- och Emil Almander har redan större klubbarnas ögon på sig och detsamma gäller naturligtvis spelare som Amanda Kullenberg och Vilde Steinlund på damsidan.

Därför är det ytterst tveksamt om de annars stannar ett år till och då tvingas Drott återigen börja om.

– Det är inte ens säkert då eftersom vi måste få med näringslivet på resan så att vi får resurser att kunna behålla våra bästa spelare, påpekar Thomas Sivertsson som tillsammans med Johan Hedlund ansvarar för herrarna.

För vid en allsvensk comeback finns ännu en uppsida – flera gamla Drottare som nu finns i Handbollsligan och Allsvenskan har då sagt sig vara beredda att flytta hemåt för att hjälpa sin gamla klubb.

– Så är det faktiskt, medger Johan.

Jag beundrar verkligen det arbete som HK Drott har gjort och likt Fågel Fenix rest sig ur askan från att ha varit bespottat efter en rad märkliga affärer. Som när sponsorer med stora Drott-hjärtan gick in med extra pengar i tron att rädda föreningen när de i själva verket användes till spelarlöner, publik- och kioskintäkter på sexsiffriga belopp som försvann och inte minst – de interna stridigheterna i samband med sammanslagningen av HK Drott och Halmstad Handboll som höll på att få klubben att explodera inifrån och försvinna upp i atomer.

Allt det där är nu, förutsätter jag, historia så att det nedsolkade klubbmärket, med elva SM-guld på 23 SM-finaler, återigen ska glimra stolt.

Då är det oerhört viktigt att även damlaget – där Lars-Tommy återuppstår när Lars-Magnus Jönsson får hjälp av Tommy Suoraniemi – studsar tillbaka till allsvensk status. För när herrarna var rejält på dekis och ett tag var nere i fjärdedivisionen och vände var det tjejerna som höll HK Drotts fana högt.

Förutsättningarna finns med hög kompetens både bland spelare och ledare när nästan alla stannade.

Men där herrarna i fjol var en underdogs är förväntningarna den här gången mycket högre.

– Fast den största pressen sätter vi på oss själva. Vi är inte nöjda där vi är i dag, påpekar Johan.

Efter A-lagets träning i Halmstad arena kliver -04:orna in på banan. Det är nästa framtidskull i klubben. Och tron är stor på dem, i dubbel bemärkelse. För här snackar vi 16-åringar som mäter 205, 199, 197 och 195 centimeter!

– Väldigt spännade och lovande, konstaterar Johan som ansvarar för laget.

– Ja, riktiga vildhästar, oslipade med enorm potential, nickar Thomas.

Och levande bevis för att visionen, som ordföranden Björn Kullenberg talat om, med ett herrlag minst etablerat i Allsvenskan och ett damlag i den högsta serien inom fem år, inte alls längre är omöjlig.

Fler lokala sportnyheter hittar du här