Caroline Andersson hade laddat ordentligt inför U23-EM och hade gott hopp om en framskjuten placering i linjeloppet i Plouay.
Men redan efter tio kilometer var hon inblandad i en otäck vurpa med 15 andra cyklister.
– Två åkare framför mig krokade ihop och jag hade ingen chans att hinna stanna. Jag landade okej, men sedan kom det fler bakifrån och då var det någon som körde över ryggen på mig, berättar Caroline Andersson.
Hon fortsätter:
– Det gjorde jätteont när jag blev påkörd, men jag fick ett adrenalinpåslag och satte mig upp på cykeln igen.
Trots skadorna trampade Andersson i fatt klungan, körde in de två minuter hon tappat och satt med i första gruppen då hon tvingades bryta efter halva loppet.
– Då gjorde det alldeles för ont för att jag skulle fortsätta. Synd att det blev så för jag var i jättebra form och tävlingen avgjordes på en bana som passade mig bra.
Hur känns det nu?
– Det är fortfarande smärtsamt . Därför känns det skönt att vara hemma igen och få hjälp av mina föräldrar. Jag tar smärtstillande för att kunna sova, men jag är van – det här är inte första gången som jag skadar mig.
Vet inte om känseln kommer tillbaka
Nä, redan 2017 var Caroline med om en olycka under ungdoms-OS i Ungern. Hon vurpade våldsamt och fick en whiplashskada, hjärnskakning samt en spricka i armen – något hon fortfarande har stora bekymmer med.
Så sent som i september i fjol gjorde hon sin senaste operation för att få ordning på de nervskador som orsakat stora problem sedan smällen för tre år sedan.
– Jag kör fortfarande rehab och har inte någon känsel i halva högerhanden. Sedan har jag ingen koordination eller finmotorik och vet inte om det kommer tillbaka. Det är svårt att säga hur det blir.
Skadan har orsakat problem även i det civila livet.
– Jag kan inte skriva med höger hand längre utan får göra det med vänster i stället. Om det inte funkar får jag be om hjälp.
Hur påverkar allt det här dig när du cyklar? Kan du hålla ordentligt i styret?
– I nuläget, knappt, eftersom hela armen är domnad och kraften har försvunnit. Men i vanliga fall när det bara är halva handen och typ ring- och lillfinger som jag inte känner så har det inte påverkat så mycket.
Är det slutcyklat för säsongen?
– Det tar en månad att läka revben och skulderblad, men redan nu åker jag tillbaka till Italien för att tävla. Håller jag mig på cykeln så kan jag inte gå sönder mer och jag får se om jag tävlar i helgen. Att det gör ont är inte så farligt.
Tävlar fram till mitten av oktober
Efter en säsong i det italienska proffsstallet Aromitalia Basso Bikes Vaiano bytte Caroline i vintras till Vallerbike ASD i Castelfiorentino.
Italienska cuptävlingar, SM och VM återstår – om det nu blir ett världsmästerskap på grund av coronapandemin – men först lägger Caroline fokus på att bli frisk igen.
– Jag får inte belasta revben och skulderblad – därför kommer jag att ha en mitella. Men jag räknar med att kunna tävla fram till sista loppet i mitten av oktober.
Trots alla motgångar ser hon positivt på framtiden.
– Drömmen sedan jag var liten har varit att bli proffs och jag trivs bra med det. Sedan jag slutade skolan kan jag lägga all energi på cykel.
LÄS MER: Talangen känner ingen press i EM - efter ”konstigt” år