Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mona Brorsson går i mål.

Brorsson: "Hoppar över skyttet i tanken"

Mona Brorsson har skjutit på vallen i Östersund tusentals gånger tidigare. Men aldrig om ett VM-guld. Nu vet 28-åringen hur det är – och hur det känns att missa ett drömläge.

Sista skottet i det tredje skyttet var en riktig "kant in". Precis vad Sverige behövde.

Träffen innebar guldläge: En felfri Mona Brorsson gick ut med en halvminuts ledning efter det första stående skyttet.

Och en lika stor ledning hade hon när hon ensam gled in mot skjutvallen.

Ett helt nytt läge – ett guldläge.

En framgångstörstande hemmapublik jublade som de inte gjort tidigare i detta mästerskap. Allas blickar, kameror och förhoppningar riktades rakt mot matta nummer ett.

När hon väl riktat bössan infann sig tystnaden.

- Jag tänkte inte så mycket på den. Jag tänker på mycket men hör inte så mycket ljud. Jag var mest i mitt eget huvud, säger Mona Brorsson.

"Är där långt fram"

I hennes huvud var hon någon helt annanstans. På en plats där alla hennes främsta skidskyttedrömmar hade besannats. Där hon hade åstadkommit något som hon aldrig någonsin varit nära att göra förut. Någonstans hon var så nära att ta sig.

- Jag är i ledning. På VM. Där någonstans växer tankarna och blir alldeles för stora. Det är en häftig känsla. En varm och skön känsla. Men den gör också att man springer iväg i tankarna och jag hamnar någonstans i slutet på tävlingen. Jag hoppar över sista skyttet i tanken. Jag är med familj, vänner, ute i spåret, överallt. Men inte på skyttet.

Samtidigt på tavla nummer ett: bom, träff, och bom "kant ut".

- Det är där någonstans vid skott tre-fyra man börjar vakna till och inse att det börjar rinna mig ur händerna. Tyvärr klarar jag inte av att bryta det där mönstret. Utan jag är där långt fram... Jag skjuter ju en riktig skitserie.

Det blir totalt fyra bom. Guldläget var bortblåst. Även medaljen var bortblåst.

Ilska och besvikelse. Tröstande kramar från landslagskollegan Hanna Öberg vid målgång. En målgång som sjua.

Ser det positivt

Samtidigt.

- Jag är också väldigt glad, säger Brorsson.

- Jag har aldrig varit på pallen förut. Och i dag har jag chansen. I dag står jag där på bana ett. Jag skjuter om guldet.

- Jag har fått med mig en otroligt stor lärpeng i dag. Jag känner att nästa gång... Då kommer de att sitta. Nu vet jag hur det är och nu vet jag hur jag ska jobba.

TT: Det känns som du redan ser det positivt. Kommer du ändå tillåta dig att vara förbannad?

- Man måste ge utrymme för alla känslor men samtidigt inte ha dem för länge. Jag försöker ändå ta med mig det som är positivt. Formen är jättebra och det handlar om små, små grejer. Tre av fyra skjutningar är väldigt bra. Det är bara den sista lilla grejen.

"Skyttet är för dåligt"

Det sista lilla saknade även Hanna Öberg, som också hade ett utgångsläge med medaljvittring i jakstarten.

Den svenska stjärnan lyckades dock inte få till ett enda fullt skytte, landade på totalt fem bom – och därmed sköt hon också bort sina chanser på medalj.

- Jag tycker att jag ska klara av att skjuta bättre än fem bom men skyttet är för dåligt för att fajtas i dag. Jag hade möjligheten men tog den inte riktigt och det är klart man blir besviken då, säger Öberg, som på slutvarvet körde om Brorsson och slutade femma.

Denise Herrmann, Tyskland, höll undan för guldet före norskan Tiril Eckhoff och tyskan Laura Dahlmeier.