Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Krister Andersson
Bild: Krister Andersson

Jan-Owe Wikström: Att gasa och bromsa samtidigt – HBK:s sätt att överleva

Halmstads BK säljer sin skyttekung Rasmus Wiedesheim-Paul mitt under pågående säsong till den norska storklubben Rosenborg. Och därmed den allsvenska platsen, fruktar säkert många.
Men jag tror inte det.

Inte med en anfallsuppsättning bakom med Mikael Boman, Sadat Karim, Alhassan ”Crespo” Kamara och Alexander Johansson varav de två sistnämnda fortfarande väntar på första matchen från start.

Och därtill – klasspelaren Simon Lundevall som bonusvärvning.

Okej, ingen kan beskylla övriga HBK-anfallarna för att ha öst in mål, Boman två, Karim ett och ”Crespo” ett så Rasmus 13 mål av HBK:s 34 blir naturligtvis ett avbräck i slutracet om Allsvenskan.

Men nu öppnas samtidigt nya chanser för övriga fyra, där ”Ralle” i egenskap av målmaskin, har varit självskriven etta.

För efter 19 mål på 22 matcher från start i fjol och 13 på 18 i år var det bara en tidsfråga när han skulle säljas. Det brukar bli så med stora målgörare, oavsett om de lirar i Allsvenskan eller Superettan.

– Det var en del i att vi tog in ”Crespo” som skulle vara näst intill spelklar när han Rasmus lämnade och där är vi i dag, medgav HBK-managern Magnus Haglund.

Elfsborgs Jesper Karlsson till AZ i år, fjolårets skyttekung i Superettan, Degerfors Erik Björndahl till Örebro SK och nyligen Akropolis Nikola Vasic till italienska serie B-laget Reggina.

HBK:s historik är också full av exempel. Henrik Bertilsson hamnade i franska Martigues (1994), Mats Lilienberg i Malmö FF (1997), Stefan Selakovic i SC Heerenveen (2001), Markus Rosenberg via en vår tillbaka i Malmö FF i Ajax (2005), Gunnar Heidar Thorvaldsson i Hannover -96 (2006), Mikael Boman i IFK Göteborg (2015) och Gudjon Baldvinsson i FC Nordsjälland (2015). Och nu då Rasmus.

– Precis så ska det vara. HBK ska vara en klubb som fostrar spelare som sedan får chansen att komma ut i världen. Det är vår affärsidé, inflikade HBK-ordföranden Pelle Nilsson.

Men den mest uppmärksammade övergången var ändå när Robban Andersson 1997 bara några dagar före seriefinalen såldes till värsta guldkonkurrenten IFK Göteborg för åtta miljoner kronor. Varpå ersättaren Stefan Selakovic gjorde hat trick när Blåvitt kvaddades med 6–0! Jodå, då var HBK-hövdingen Stig Nilsson nöjd...

Ett högt spel, där Nilsson vid förhandlingarna först tackade nej till både fem, sex och sju miljoner innan rekordbudet.

Det hade HBK inte råd med nu med klubbens överlevnad på spel.

– Så illa var det. Vi lade en ”brutal” budget i våras och det såg bra ut tills coronan drabbade världen. Tack vare försäljningen av Kombihallen i fjol har det funnits pengar i kassan. Men rent resultatmässigt var klubben på väg mot ett minus som skulle riskera elitlicensen och – på sikt, hela klubbens existens, betonade Nilsson.

– Ja, likviditeten i bolaget var också akut så vi hade inget val eftersom klubbens existens var prio 1, klargjorde Haglund som lite fick förhandla med sig själv.

Därför kom faktiskt, det må låta konstigt, försäljningen av Rasmus Wiedesheim-Paul i rättan tid för HBK.

– Ja, vi kunde ha sålt honom redan i augusti (Elfsborg för fyra miljoner?), men då ville vi både få bättre betalt och mer ut av Rasmus. Och det fick vi ju med hans mål i september. Nu fick vi ett marknadsmässigt pris för en spelare från den näst högsta divisionen med 15 månader kvar på kontraktet, medgav Magnus utan att vilja bekräfta priset som enligt uppgift ska vara fem miljoner.

Att gasa och bromsa samtidigt brukar vara den ultimata lösningen och det är precis vad HBK gjorde genom att sälja skyttekungen och samtidigt, gratis, få in en klasspelare på korttidskontrakt.

Om det sedan var rätt beslut vet vi i december, men egentligen hade klubben den här gången inget annat val.

Fler lokala sportnyheter hittar du här