Dahlin var själv duktig inom sporten och nådde så långt som till kvartsfinal i OS i Seoul 1988, men när han skulle vara som bäst fyra år senare i Barcelona blev det platt fall.
– Ja, det gick åt skogen. Jag åkte ut redan i första omgången och den förlusten svider fortfarande eftersom jag blev bortdömd mot en britt. Efteråt kom hela det engelska landslaget och bad om ursäkt, säger Anders Dahlin.
Det var dock en klen tröst för Nationalkillen som slutade tävla kort efter OS-missen.
Men judon har inte släppt.
”Dadda” tävlade några år som elitmotionär och blev sedan svensk förbundskapen 2001-2004. I dag är han förbundskapten i ett annat land - nämligen Norge – sedan tre år tillbaka.
– Det var mer av en slump att jag hamnade där. Norrmännen hade fått reda på att jag hade startat en klubb i Arvika och att jag bodde där så de frågade om jag var intresserad.
På den vägen är det.
– Jag startade på hobbynivå på en 40-procentig tjänst, men sedan blev det väl mycket jobb eftersom jag samtidigt arbetade som verksamhetschef inom vården i Arvika, så när jag i fjol blev erbjuden en heltidsanställning som förbundskapten nappade jag på det.
Idag kan han vara stolt över det arbete han gjort i grannlandet.
Norge har legat långt efter Sverige och Finland, men nu börjat närma sig allt mer.
– Förra året tog vi 12 medaljer på nordiska mästerskapen, i år dubbelt så många, 24. Det är framförallt på ungdoms- och juniorsidan som vi börjar komma och en framtida målsättning är att ta en VM-medalj, vilket aldrig har hänt i Norge.
Två dagar i veckan pendlar han till Oslo och är sedan med när det vankas tävlingar under helgerna.
– Det är inte alltid så roligt att köra på de norska vägarna, men jag försöker se det positivt. Jag hinner gå igenom träningen när jag kör för hemma har jag inte så mycket tid.
Nej, han lägger en del kraft på judoklubben i Arvika där hans två söner för övrigt tränar.
– Om de har samma talang som jag? Jag hoppas att de har större, men vi får se vad som händer. Konkurrensen med badminton, fotboll och innebandy är stor.
Då och då ger han säkert lite tips till barnen, - och har också en del att lära ut till killar som Alexander Lundqvist.
– Vi har inget samarbete, men när vi träffas på tävlingar så snackas vi vid lite. Jag ger även honom små tips, men mer är det inte.
Ålder: 48.
Familj: Fru, två barn och två katter.
Bor: I Arvika (Min fru är därifrån och hon ville tillbaka dit).
Klubbar: Uppsala, National och Arvika.
Meriter: Kvartsfinal i OS 1988, EM-femma samma år, tre världscupmedaljer i Tyskland, Österrike och Ungern samt nio SM-guld.
Intressen: Golf och att umgås med familjen.
Aktuell: Arbetar heltid som norsk förbundskapten.
