Hur är formen?
– Jag känner mig i fin form förutom lite halsont, men det går nog över. Målsättningen är att försöka hålla det tempo jag hade i fjol. Jag får inte spänna bågen för högt, men ska givetvis försöka att klara timmen och i andra hand blir det 56,35, som jag hade i fjol. Det finns några som har sagt att de ska utmana mig och springa milen fortare än jag går halvmilen, men det ska jag se till så att de inte gör!
När bestämde du dig för att vara med igen?
– Det gjorde jag när jag märkte att hälsan absolut inte har blivit sämre. Tvärtom så blir jag bättre och bättre. Jag blir aldrig frisk, om man nu kan säga det ordet, utan jag har det handikapp jag har, men det här loppet ska jag försöka genomföra varje år. Då får man moroten med att hålla i gång, gå ner till Träningskompaniet eller springa på gåband på hotell när man är ute och reser, som jag är.
Du har fått massor av reaktioner efter att HP skrev om dig i fjol. Berätta!
– För det första märkte jag det under loppet – det sprang fram folk som jag inte hade träffat på flera år och klappade mig på ryggen. Det var en härlig respons och speciellt på Storgatan med alla som skrek ”Heja Bosse!”. Tyvärr kunde jag inte se vilka det var, för om jag tittar upp och vrider på huvudet så är jag rädd att jag ska snubbla.
– Jag fick många härliga sms också, till och med av han som vann milen i loppet (Johan Levin). Så det blev en riktig höjdare och man fick en boost som kändes från topp till tå. Och jag träffar fortfarande folk som tycker att det var bra gjort, att man har kämpat och att det var ett bra reportage. Det är kul att folk har läst det och det kanske har dragit med sig många, att det finns hopp om man bara tränar lite och ser positivt på det hela.
Läs också: Bo Bengtsson reste sig ur rullstolen
