Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Om saknad, förväntan och prasslande paket

Följ Meekatts blogg här!

Så var den äntligen här. Den viktigaste dagen av dem alla. Julafton. Barnen har räknat ner, längtat och väntat. När är det julafton mamma? Hur många dagar är det kvar mamma? När kommer Tomten mamma? Jag minns så väl glädjen, förväntningarna och lyckan. Kalle Anka, julklapparna och spänningen. Jag ser det i mina barns ögon. De tindrar så starkt av längtan att man blir bländad. Jag önskar att de för all evighet fick fortsätta vara så där oförstörda, lyckliga och nyfikna.

För åtta år sedan slog livet undan fötterna för mig. Jag förlorade min mamma dagen före julafton efter en tuff kamp mot cancer. Min bästa vän. Den som visste allt om mig. Halva jag. Hon fattas mig i allt jag gör och mitt hjärta går i tusen bitar när jag tänker på det. En sorg så stark att man kan ta på den. Känslan av att jag aldrig någonsin kan bli hel igen.

Men så ser jag de där tindrande ögonen. Min Elton med sitt rufsiga hår, pyjamasbyxorna bak och fram och sina spralliga ben fulla av spring och växtvärk på samma gång. Då förändras allt. Livet. I dag är det den viktigaste dagen! Den han väntat på och räknat ner till i en månad snart. Hans lyckokänslor sprider en sådan energi i huset att man blir hög.

Han beundrar granen som om den var värd en miljon. Han sjunger julsånger när han bajsar. Han smygöppnar skåpen i köket och smakar av julgodiset och han sneglar förväntansfullt på paketen som ligger under granen. Känslan! Tomten finns på riktigt! Elton äter upp sina grönsaker, borstar tänderna extra noga och borstar mitt hår i en halvtimme för att faktiskt kunna få svara ”JAAAG!!” när Tomten frågar ”Finns här några snälla barn?” För första gången på åtta år kan jag känna att julafton blir en bra dag. Det blir Eltons och Alice dag!

Vägen fram var inte så lätt. Kraschade pepparkakshus, ljusslingor som packats ihop av en idiot (mig själv antagligen) förra året, brända pepparkakor och knäck som aldrig ville stelna. Stress över julklappar, orimliga utgifter och julkort som aldrig lades på lådan. Men vad gör egentligen det när man är fyra år och det enda som är viktigt är julmusiken, människorna, Kalle Anka och det faktum att det ligger en uppladdningsbar ficklampa i ett av paketen under granen?

I dag är det julafton och jag tänker vara fyra år hela dagen! Jag ska beundra granen som om den var värd en miljon, jag ska klämma på paketen i smyg, sjunga julmusik när jag bajsar och jag ska njuta av att jag får ta del av de där snabba hjärtslag-en i Eltons kropp. Julafton!

May the force be with me – och alla andra stressade småbarnsföräldrar där ute!

God Jul på er & Gott Nytt År!