Tv-krönika: Per Kågström: När Kina skulle göra familjerna mindre

I dessa tider handlar det mycket om den kinesiska staden Wuhan och en eventuell global smittorisk (men det är fortfarande oklart hur stor den är).

ANNONS
|

Förutom sjukdomen så slås jag, som vanligt när det gäller Kina, över alla absurda siffror. Jag hade hört namnet Wuhan även innan Corona-viruset dök upp, men visste ingenting om staden.

Jag tänkte därför att "Wuhan har väl en miljon invånare, som alla andra kinesiska städer". Men det var fel.

Det bor elva miljoner i Wuhan, alltså: i en och samma relativt okända stad bor det en miljon fler människor än i hela Sverige!

Visst är det ofattbart, men vad säger ni då om detta? En kinesisk barnmorska vid namn Huaru Yuan var med om att utföra 50 000–60 000 steriliseringar och aborter på kvinnor under en period på 35 år – ofta mot kvinnornas vilja.

ANNONS

De var motsträviga och grät, skrek och slogs. "Kvinnor blev bundna och släpades till oss som grisar".

Det berättade Huaru Yuan i dokumentären "Ettbarnslandet" i SVT på torsdagen i förra veckan. Det handlade om perioden 1979–2015 när det styrande kommunistpartiet i Kina, i ett desperat försök att stoppa befolkningsökningen, bestämde att familjer inte fick ha många barn.

I centrum stod Nanfu Wang, en ung kvinna som just hade fått en son, Hon bor i dag i USA och i filmen besökte hon gamla kinesiska släktingar, som drabbats av kampanjen. De hade förlorat barn till skumma adoptioner eller tvingats göra sig av med döttrar på andra sätt (söner ansågs vara mer värda).

Nanfu Wangs närvaro och personliga erfarenheter gjorde "Ettbarnslandet" till en lågmäld och urstark dokumentär. Och vidrig.

Kampanjen fördes nämligen med en fruktansvärd brutalitet. Förutom aborter och steriliseringar, så straffades familjer som fött för många barn – bland annat revs deras hus.

Bychefen i en liten by, tillsatt av partiet, berättade om dessa aktioner. "Politiken var ju sådan" sa mannen som hade en bild av Mao Zedong på väggen (för en stund trodde jag att tittade på "Antikrundan").

Det var också påfallande hur många av alla drabbade som i efterhand hade förståelse för ettbarnspolitiken.

ANNONS

Men de bor i en diktatur och vågar kanske inte säga annat? Döm själva ("Ettbarnslandet" finns på SVT play).

Det känns lite märkligt att följa upp detta med ett lika fånigt som bagatellartat i-landproblem.

Men jag måste få berätta att min familj vann "På spåret" i fredags, för första gången denna säsong.

Det var kul men jag irriterar mig över de frågor, där vi ska kunna svara på vilken maträtt eller kryddor som deltagarna har fått in i burarna.

Vi tv-tittare har inte en chans att känna lukter eller smaker, och det blir orättvist.

Frågorna borde strykas ur tävlingen för att möjligen komma tillbaka när vi har fått lukt- och smak-tv. Det dröjer nog bara två-tre år innan det blir verklighet.

ANNONS