Franskan viktigare när britter lämnar EU

ANALYS: Sakta men säkert förlorar engelskan i betydelse i Europa, franskan ökar, enligt EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Orsak: en ny fransk president gör entré och britterna lämnar EU.

ANNONS
|

Juncker fällde kommentaren på franska vid ett tal i Florens i Italien. Brexit kallade han en tragedi.

– Vi kommer att förhandla ärligt med våra brittiska vänner, men låt oss inte glömma att det inte är EU som överger Storbritannien – det är Storbritannien som överger EU, och det är skillnad, sade Juncker.

I bakgrunden fanns en allt mer ansträngd och bitter relation till den brittiska premiärministern Theresa May. En bråkig arbetsmiddag med henne nyligen beskrevs som kylig. Juncker var efteråt, enligt tyska och brittiska medier, tio gånger mer skeptisk till en uppgörelse.

May har anklagat EU-toppar för att vilja påverka utgången av det brittiska nyvalet den 8 juni för att – om möjligt – få britterna på andra tankar och stanna.

ANNONS

Samtidigt förekommer siffror om att EU kommer att kräva britterna på uppemot 100 miljarder euro innan det kan bli tal om att diskutera villkoren för framtida handelsavtal.

Innan de formella förhandlingarna har kommit i gång talar allt fler om att tidtabellen för brexit på upp till två år kommer att spricka. Kort sagt: den brittiska reträtten, med allt vad det innebär, kommer att prägla ett skakat och splittrat EU under lång tid framåt.

Det är i detta läge som en ny fransk president träder in på scenen.

För Juncker och andra EU-anhängare har Nationella frontens Marine Le Pen varit ett skräckscenario. Nationalist och populist, mot EU och euron, för stängda gränser och stopp för invandring. Sanktionerna mot Ryssland för annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina betraktar hon som absurd diplomati och utpressning.

Putin är hennes vän, Trump hennes föredöme och den förre Ukip-ledaren Nigel Farage – med ett betydande ansvar för att folket med knapp majoritet valde brexit förra sommaren – är hennes bundsförvant.

Emmanuel Macron är hennes raka motsats: före detta bankman och ekonomiminister, tveklöst för euro och utvidgad frihandel, och en övertygad EU-förespråkare. Gränser är ett hinder för honom, och invandrare en möjlighet.

ANNONS

Men se honom inte som en tyst och foglig elev i den nya klassen. Macron har bestämda åsikter om ekonomi och politik, reformer och vad man rimligen kan förvänta sig i form av uppträdande och lojalitet av andra medlemmar i samma union.

– Vi behöver ett nytt EU för att skydda vårt folk och reglera globaliseringen. Om jag dagen efter valet skulle bestämma mig för att fortsätta arbeta för EU, så som det nu fungerar, skulle jag svika mitt folk, sade Macron för en vecka sedan.

Om EU inte reformeras kan Frankrike gå samma väg som Storbritannien och lämna EU, efter brexit kan följa frexit, varnade han.

Macron har inte heller dragit sig för att reta upp Polen riktigt ordentligt med sin rättframhet. Redan före valdagen sade han att om han väljs ska han uppmana EU att införa sanktioner mot Polen för brott mot demokratiska normer.

Han har också anklagat Jaroslaw Kaczynski, ledare för det regerande, socialkonservativa partiet Lag och Rättvisa, att vara allierad med Marine Le Pen.

– Vi vet alla vilka Le Pens allierade är: Orban (Ungern), Kaczynski, Putin. Det är inte regimer med en öppen och fri demokrati. Varje dag bryter de mot många demokratiska rättigheter.

ANNONS

Nu är det inte längre bara ord. För den som flyttar in i Élyséepalatset är det känslig storpolitik i en tid av stor osäkerhet och svåra avgöranden.

Fakta: Emmanuel Macron

Emmanuel Macron är född i Amiens den 21 december 1977. Han är sedan 2007 gift med Brigitte, född Trogneux 1953. Paret har inga egna barn, men Brigitte har från tidigare äktenskap sonen Sébastien (född 1975) och döttrarna Laurence (född 1977) och Tiphaine (född 1984) samt genom dem sju barnbarn. Paret bor i Le Touquet-Paris-Plage vid Engelska kanalen.

Macron grundade i april 2016 vänstermittenrörelsen En marche, men har före årets presidentval aldrig tidigare kandiderat politiskt i något val. Ändå ingick han som ekonomisk rådgivare i administrationen hos president François Hollande 2012–14 och satt som ekonomiminister i premiärminister Manuel Valls regering 2014–16.

ANNONS