Kochis, som arbetar vid den konservativa tankesmedjans center i London, säger att USA främst måste positionera sig gentemot jättarna i öst.
- Kinas militära självförtroende har ökat, liksom dess ekonomiska makt. Och Ryssland har återgått till en mer aggressiv militär hållning – något som egentligen pågått sedan kriget i Georgien 2008 och som vi även sett i Ukraina, säger han.
- USA måste kunna tävla så effektivt som möjligt med dessa rivaler. Våra allierade i Europa är en viktig pusselbit men vi måste fokusera på stormakterna.
Vitt skild syn
Denna nygamla, mer tävlingsinriktade syn på världspolitiken innebär ett stort skifte jämfört med den anda av multilateralism som rått de senaste decennierna och som USA varit en viktig del av. Men stormaktstävlan är nödvändig, menar Kochis – vars tankesmedja var en av få som gav expertråd till Trumpkampanjen under valrörelsen.
- Ja, för USA:s och västvärldens intressen är vitt skilda från Rysslands och Kinas. De två vill se en värld uppdelad i områden som de kan påverka. Ryssarna ser bland annat Baltikum och Ukraina som "sina" områden. Och Kina ser länder som Vietnam, Filippinerna, Nord- och Sydkorea och Japan som sin påverkanssfär.
USA däremot anser inte att mindre länder ska domineras av stormakter bara för att de råkar ligga geografiskt nära. Därför försöker man ständigt slå tillbaka mot sådana ansatser, säger Kochis. Det är bland annat i det ljuset som USA:s stärkta militära närvaro i Europa ska ses, enligt honom.
Klimatskeptiker?
En effekt av de nya prioriteringarna, som går i linje med president Donald Trumps nationalistiska mantra "Amerika först", är att USA nobbat en rad internationella samarbeten. Bland dessa finns atomuppgörelsen med Iran, Parisavtalet om klimatet, den tidigare versionen av frihandelsavtalet Nafta, kärnvapennedrustningsavtalet INF samt FN:s människorättsråd.
Kochis säger att varje avtal utvärderats och ställts mot USA:s intressen. När det gäller Parisavtalet ansåg Vita huset att det inte skulle göra någon skillnad eftersom Kina, som står för de absolut sett största koldioxidutsläppen, kommer alltför lindrigt undan.
Men samtidigt har Trumpstyret inte arbetat för att få till någon ny klimatskrivning. Och vissa tillsättningar och uttalanden som presidenten gjort kan tolkas som att USA nu leds av en grupp klimatskeptiker. Kochis säger att han förstår att den uppfattningen florerar, men understryker att det inte finns någon politisk samsyn på klimatförändringen.
- Det finns säkert klimatskeptiker inom Trumpregeringen, folk har olika syn på frågan. Men beslutet att lämna Parisavtalet har inget med det att göra, det fattades för att man inte trodde på avtalet och för att man inte ville ge Kina fördelar, påstår han.
TT: Anser inte USA att vissa svåra frågor, som klimatet, kräver internationellt samarbete?
- Jo, men det måste vara effektiva samarbeten som får jobbet gjort. Parisavtalet var inte ett sådant.
Vara vaksam
Ett annat uppmärksammat presumtivt avtal är det om kärnvapennedrustning i diktaturen Nordkorea. Efter att president Trump nyligen lämnade ett toppmöte med ledaren Kim Jong-Un i förtid är Kochis mycket skeptisk till att det någonsin blir av.
Vidare köper han inte resonemanget att Trump dras till auktoritära ledare, utan säger att presidenten försöker förhandla där det gynnar USA. Trump log förvisso vid toppmötet med Rysslands president Vladimir Putin förra sommaren men USA:s faktiska politik gentemot Ryssland är förhållandevis tuff och präglas av upprepade sanktionsrundor och nedstängda konsulat.
- Och gentemot andra diktaturer är USA hårt, som Kubas styre och Maduroregimen i Venezuela, säger Kochis.
Fakta: USA och Parisuppgörelsen om klimatet
Den samlade forskarvärlden, med FN:s klimatpanel i spetsen, är i princip enig om att den globala uppvärmning som påvisats de senaste decennierna beror på människans utsläpp av så kallade växthusgaser.
I vissa kretsar i USA har detta debatterats. President Donald Trump har flera gånger ifrågasatt klimatförändringen och bland annat twittrat att växthuseffekten är "en bluff, påhittad av kineserna". 2017 beslutade han att USA ska dra sig ur det globala klimatavtal som slöts vid ett toppmöte i Paris 2015.
Parisavtalet slår bland annat fast att den globala uppvärmningen ska begränsas till under två grader jämfört med förindustriell tid, och att de globala utsläppen snarast möjligt ska nå sin högsta nivå för att sedan minska. Ländernas nationella klimatplaner ska uppdateras vart femte år från 2020 och globala översyner av det internationella klimatarbetet ska göras vart femte år med start 2018. Dessutom ska världens utvecklade länder bidra med 100 miljarder USA-dollar årligen i klimatbistånd till utvecklingsländer från 2020.
Sedan tillräckligt många länder ratificerat avtalet, däribland USA, trädde det i kraft den 4 november 2016.
Fakta: Atomavtalet
USA lämnade den internationella kärnenergiöverenskommelsen med Iran i maj i fjol. Avtalet slöts ursprungligen mellan Iran och P5+1-gruppen (USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Ryssland och Kina) 2015. Det ger internationell insyn i det iranska atomenergiprogrammet, bland annat genom FN-inspektioner, samtidigt som detta bantas.
FN:s vapenembargo ska finnas kvar under fem år, enligt avtalet. Sanktioner mot iranska köp av robotteknik ska dock inte upphävas förrän efter åtta år.
I utbyte mot detta skulle de omfattande internationella ekonomiska sanktionerna mot Iran hävas.
Iran gick med på att FN:s tidigare sanktioner skulle återupprättas inom 65 dagar om avtalet bryts.
