Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Robert Mugabe.

Mugabe – folkhjälten som blev tyrann

Till slut gick det inte längre. Efter 37 år vid makten har Zimbabwes president Robert Mugabes tvingats lämna sin post och den globala lättnadskänslan är nästan fysiskt påtaglig. Den maktlystne despoten är borta.

Men där finns också vemod över den afrikanske ledaren som en gång väckte hopp och respekt.

När Ian Smiths regim slutligen föll och Rhodesia 1980 omvandlades till Zimbabwe jublade omvärlden. Robert Mugabe blev premiärminister och inbjöd i en försoningsgest sin rival, den andre frihetskämpen Joshua Nkomo, att ingå i landets första demokratiskt valda regering. Åratal av gerillakrig var äntligen över.

Men nog blundades det också. Lättnaden över att bli av med den trilske Smith och hans vitdominerade minoritetsregering var så stor att massakrerna på Nkomos anhängare i provinsen Matabeleland några år senare till stor del bortförklarades. Visst var det apartheidregimen i grannlandet Sydafrika som låg bakom?

Många ville inte riktigt tro på uppgifterna om att det var en nordkoreanskt utbildade brigad det i själva verket rörde sig om. En brigad som löd direkt under Mugabe. Uppskattningsvis dödades 20 000 människor i det folkmordet.

Hustrun Grace

Sina första skolår tillbringade Robert Mugabe i en katolsk jesuitskola, och den katolska läran har han bekänt sig till i hela sitt liv. Det finns många vittnesmål om hans asketiska livshållning, samtidigt som hans andra hustru Grace tillåtits vältra sig i lyx och extravaganser.

Innan paret skaffade sig ett eget jetplan togs flygplan vips ur Air Zimbabwes flotta på presidentens order ur den ordinarie tidtabellen. Anledningen: Grace "Gucci" Mugabe ville shoppa loss i någon europeisk metropol.

Senare skulle det visa sig att Grace, som är 41 år yngre än sin 93-årige make, hade högre ambitioner än att få ägna sig åt hejdlösa shoppingorgier. Det var hennes maktlystnad och trängtan efter att få efterträda sin man på rikets högsta post som till slut blev hans fall. En Grace Mugabe – som inte hade några rötter i frihetskampen eller någon politisk skolning på presidentposten – det var mer än vad militärledningen och motståndarna inom Zanu-PF kunde tåla.

En Mugabedynasti måste undvikas och därmed måste nationens fader och hustru bort.

För Mugabe själv var länge hatet mot kolonialismen, främst mot Storbritannien, främsta drivkraften. Ett hat som bara tycktes öka med åren, ofta anklagade han i grova ordalag oppositionen för att gå britternas ärenden.

Misshandel och tortyr

Robert Mugabe var en hängiven marxist. Följaktligen omvandlades Zimbabwe under hans första tid i praktiken till en enpartistat genom att det konkurrerande politiska partiet Zapu sögs in i Zanu-PF. Många år senare bildades ett stort oppositionsparti, Rörelsen för demokratisk förändring (MDC). Men MDC och dess ledare har tvingats utstå svåra övergrepp och hot sedan bildandet 1999. Det har definitivt inte ingått i Robert Mugabes världsbild att det skulle finnas ett stort oppositionsparti dit svarta väljare anslöt sig.

Åren runt millennieskiftet var förfärliga i Zimbabwe. Valrörelsen inför en folkomröstning år 2000 om presidentens makt blev mycket våldsam. När sedan Mugabesidan förlorade skruvades den hotfulla stämningen upp ytterligare. Regimen stärkte sitt grepp om rättsväsendet och anhängare till oppositionen misshandlades och hotades.

Afrikas kornbod kollapsade

Samma år lanserade Zanu-PF en jordreform som blev klartecken för de så kallade "krigsveteranernas” aktioner mot landets vita farmare. Gård efter gård ockuperades av beväpnade män. Domstolar förklarade ockupationerna olagliga, men Mugabe stödde dem öppet: Anfall är bästa försvar.

Omkring 400 000 lantarbetare förlorade sina jobb. Många gårdar konfiskerades sedan för att som det hette återbördas till folket, i själva verket delades flera av dem ut till personer inom Zanu-PF:s partitopp.

Följden blev att jordbruket i det land som kallats Afrikas kornbod kollapsade – därmed också ekonomin. Men trots våld, nöd, matbrist och hyperinflation har Robert Mugabe i stort sett behållit sett grepp om makten. De inom Zanu-PF som har utmanat honom, eller bara misstänkts för att vilja utmana honom, har åkt ut i kylan.

Olof Palme

Mellan 1964 och 1974 hölls Mugabe fängslad av den dåvarande Smith-regimen. Han flydde sedan till Moçambique och ledde befrielsekampen därifrån. Första hustrun Sally var då Mugabes röst i världen, inte minst i Sverige. Hon gjorde ett starkt intryck på västvärldens ledare, bland andra Olof Palme, genom sin klokhet och känsla för demokrati.

En del vill därför förklara Mugabes despoti med att han blev "knäpp" efter Sallys död 1992. Andra hävdar att han hela tiden har varit fullkomligt klar i huvudet och väl medveten om sina handlingar.

Hur det än var, Robert Mugabes eftermäle blir inte vackert. Han lämnar ett land i ekonomisk ruin och hans namn kommer att för alltid nämnas i samma andetag som andra tyranner och diktatorer.