Tidigare i veckan tog Myanmars de facto-ledare Aung San Suu Kyis parti NLD initiativ till en partiövergripande parlamentskommitté som ska utreda den grundlagsparagraf som garanterar militärens inflytande.
När idén lyftes ställde sig militärens parlamentariker upp i protest och dess företrädare kritiserar förslaget som otillräckligt och orättvist.
En av dem, generalen Than Soe, säger att de kommer att stå emot alla förändringar mot grundlagens "kärna" – samma formulering som landets befälhavare Min Aung Hlaing använde i en intervju nyligen.
Genom en grundlagsändring som militärmakten drev igenom 2008 garanteras den all kontroll över landets säkerhets- och försvarsmyndigheter, samt en fjärdedel av mandaten i landets parlament. Det innebär att den har vetorätt mot alla grundlagsändringar.
Aung San Suu Kyis parti NLD vann valet 2015, som första parti att göra det utan militärens backning på flera decennier, men tvingas likväl dela makten med militären.
I grundlagsändringen från 2008 ingick även en specifik paragraf om att myanmarier som gift sig med utlänningar inte har rätt att bli president. Det innebär att den tidigare hyllade frihetskämpen och i dag allt mer ifrågasatta Aung San Suu Kyi leder landet på en särskilt inrättad post som statskansler.
Fakta: Myanmar
Myanmar (Burma) ligger i Sydostasien och gränsar till Kina, Laos, Thailand, Bangladesh och Indien. Landet har en befolkning på närmare 54 miljoner, enligt beräkningar från 2018.
Huvudstaden heter Naypyidaw, men fram till 2005 var landets största stad Rangoon huvudstad.
Burma koloniserades på 1800-talet av Storbritannien men blev självständigt 1948.
Militären tog makten 1962 och styrde enväldigt fram till 2010, då en viss demokratisering inleddes.
Den tidigare oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, som i dag leder en civil regering, tilldelades Nobels fredspris 1991 för sin demokratikamp.
Våld och förtryck mot den muslimska folkgruppen rohingya har lett till en flyktingvåg från framför allt delstaten Rakhine till Bangladesh. Aung San Suu Kyi har fått kritik för ovilja eller oförmåga att hantera minoritetsbefolkningens rättigheter.
Källor: NE, Landguiden, AFP