Samma dag som Bojórquez Perea befinner sig i ett mulet Stockholm för att ta emot organisationens pressfrihetspris, på själva pressfrihetens dag, kommer mörka nyheter från Mexiko. Ytterligare en journalist har mördats. Telésforo Santiago Enríquez drev radiostationen El Cafetal i delstaten Oaxaca, där han även kämpade för ursprungsbefolkningens rättigheter.
På torsdagseftermiddagen sköts han ihjäl med flera skott i sin bil i kommunen San Agustín Loxicha.
Han är den sjätte journalisten som mördats i Mexiko i år.
- Vi är här för att fira denna yttrandefrihetens dag. Jag får ta emot ett pris som jag är mycket tacksam för. Men det är sorgligt att göra det samtidigt som en kollega just har mördats, säger Bojórquez Perea, chefredaktör för Ríodoce, till TT.
Tentakler överallt
När han var med och grundade veckotidningen 2003 var syftet att skapa en plattform för oberoende journalistik, med en kritisk blick på makten. Tanken var att gräva i korruptionen och orättvisorna i delstaten Sinaloa.
- Men vi var bara tvungna att börja skriva om narkotikahandeln. För den har sina tentakler överallt, i alla samhällssektorer. Ekonomi, kultur, politik – vad du än undersöker så kommer du att stöta på narkotikahandeln.
När morden ökade explosionsartat, i samband med att den dåvarande presidenten Felipe Calderón inledde sitt krig mot kartellerna 2006, hamnade ämnet i centrum för landets medier. Men i takt med att allt fler frispråkiga journalister mördades började en kuslig tystnad breda ut sig.
"Zonas de silencio" (tysta zoner) kallas de regioner i Mexiko där medieföretag helt enkelt slutat att rapportera om narkotikahandeln, eller på sin höjd återger myndigheternas pressmeddelanden.
Livsfarlig balansgång
Ríodoce är en av få publikationer som inte släppt ämnet.
- Vi bestämde oss för att fortsätta rapportera, men att försöka reducera riskerna.
Tidningen skriver till exempel inte om kartellmännens familjer eller vilka företag de köper upp och stämmer regelbundet av med sina källor om vilka andra gränser som är för farliga att passera.
Trots balansgången svävar en mörk hotbild över tidningen. 2009 kastade någon in en granat på redaktionen, 2011 stängdes dess nyhetssajt genom en cyberattack och häromåret tvingade beväpnade kartellmedlemmar tidningen att dra tillbaka ett nummer.
- Så arbetade vi på under 15 år till dess att... säger Bojórquez Perea, sänker rösten och börjar tala långsammare.
- Till dess att de den 15 maj 2017 mördade min kollega och vän.
Hopp om förändring
Javier Váldez var en av Mexikos mest framstående journalister, med en unik inblick i Sinaloas undre värld. Det är fortfarande oklart vilken gräns han klev över. Men det var tydligt att en intervju han gjort med knarkbossen Dámaso López väckt ont blod hos rivaliserande delar av Sinaloakartellen.
- Vi iakttar större försiktighet. Men vi har inte backat en tum från vår redaktionella linje. Mordet på Javier var fullständigt meningslöst. De tystade honom, men vi fortsätter, säger Bojórquez Perea.
TT: Varifrån hämtar ni styrkan?
- Vi gör journalistik med förhoppning om förändring. Att det ska bli mindre orättvisa, mindre fattigdom, mindre korruption, mer demokrati och frihet, mer respekt för mänskliga rättigheter. Nu har vi också Javiers minne att arbeta för.
Fakta: Ismael Bojórquez Perea och Ríodoce
Ismael Bojórquez Perea föddes i delstaten Sinaloa i nordvästra Mexiko den 18 augusti 1956. Han studerade social kommunikation vid Universidad Autónoma de Sinaloa.
Sin journalistiska bana inledde han 1990 som tv-reporter i staden Mazatlán. Därefter, 1992, började han arbeta på tidningen Noroeste i den Sinaloas huvudort Culiacán, bland annat som en del av tidningens redaktion för grävande journalistik.
Han bidrog även med rapportering till den rikstäckande tidningen Proceso.
Hösten 2002 grundade han tillsammans med en grupp kolleger den oberoende veckotidningen Ríodoce. Till en början kämpade man med att trygga finansieringen av tidningen, men i takt med att läsekretsen ökade stabiliserades tidningens situation. Samtidigt utsattes man för återkommande trakasserier från lokala myndigheter och andra makthavare som ogillade tidningens granskningar och kritik.
Därtill är man hårt ansatt av hotet från den organiserade brottsligheten i Sinaloa.
Ríodoce har prisats för sin journalistik av bland andra det amerikanska universitetet Columbia University och yttrandefrihetsorganisationen PEN.
Reportrar utan gränser tilldelar Ismael Bojórquez Perea 2019 års pressfrihetspris, med hänvisning till att Ríodoce under hans ledning granskat korruptionen, den organiserade brottsligheten i Sinaloa samt är en framstående förespråkare för ett bättre skydd för journalister i Mexiko.
Källor: Reportrar utan gränser och World Association of Newspapers and News Publishers
Fakta: Mediesituationen i Mexiko
Mexiko rankas på plats 144 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2019.
Landet klassas som världens farligaste för journalister. Minst 39 journalister har dödats i Mexiko under de senaste fem åren – fler än i något annat land i världen under samma period.
Samtidigt är problemet med straffrihet enormt i Mexiko, där runt 98 procent av brotten aldrig klaras upp. Av 114 mord på journalister som registrerats av åklagarmyndigheterna sedan 2000 har knappt hälften blivit föremål för utredning. I endast tre fall har skyldiga dömts.
Det har lett till att många av landets medier slutat rapportera om ämnen som anses vara för farliga, såsom korruption och narkotikahandeln.
Källa: Reportrar utan gränser
Bakgrund: Kriget mot narkotikan
När Felipe Calderón tillträdde som Mexikos president 2006 förklarade han ”krig” mot narkotikakartellerna och satte in militären för att bekämpa dem i stor skala. Syftet var att tackla den organiserade brottsligheten och våldet som kopplades till den omfattande narkotikasmugglingen till USA.
Men effekten blev snarare den motsatta än vad den dåvarande presidenten hade hoppats på. Tiotusentals mexikaner har dött i våld kopplat till organiserad brottslighet och droghandel sedan dess.
Calderóns efterträdare Enrique Peña Nieto försökte tona ner krigsretoriken och rikta fokus på annat än just brottsligheten. Men det ledde inte till några större förändringar och våldet fortsatte.
Vänsterpresidenten Andrés Manuel López Obrador, som tillträdde i december i fjol, är kritisk till den militära strategin och i slutet av januari meddelade han att ”kriget" mot narkotikan är över. Armén ska inte längre ha som uppgift att gripa narkotikakungar.
Han vill i stället få bukt med problemet genom sociala satsningar, som exempelvis utbildning för ungdomar.
Kritiker påpekar dock att militären inte har dragits tillbaka från gatorna, som López Obrador lovade under valrörelsen. Dessutom vill han skapa ett nationalgarde, vilket skulle kunna leda till en permanent militarisering av landet.
Källa: Landguiden
