Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

SCB gör telefonintervjuer baserat på ett slumpmässigt urval. En beprövad metod, som dock inte sällan innebär ett stort bortfall. Arkivbild.

Så funkar opinionsundersökningar

SCB:s stora väljarundersökning anses ha stor betydelse för partierna. Men hur funkar egentligen opinionsundersökningar? Och hur skiljer sig olika mätmetoder från varandra?

Den sortens opinionsundersökningar vi ser i dag, där man gör anspråk på att uttala sig om uppfattningen hos hela befolkningen, togs i bruk på 1930-talet när metoden för ett slumpmässigt urval utvecklades som vetenskaplig teori.

Med cirka 9 000 svarande är SCB den största svenska mätningen som utgår från denna teori. Bland fördelarna nämns bland annat möjligheten att göra beräkningar av svarsfrekvensen, felmarginaler och signifikans.

Men ett problem för den här typen av undersökningar, där deltagare väljs ut slumpmässigt och sedan blir uppringda, är svarsfrekvensen. När SCB genomförde sin senaste mätning i november var bortfallet 47 procent.

Denna problematik i kombination med höga kostnader har fått andra mätinstitut att använda sig av webbpaneler.

Ipsos och Sifo är två företag som har börjat använda sig av telefonintervjuer i kombination med webbpaneler, som dock är slumpmässigt utvalda.

Sedan finns det också opinionsinstitut som använder sig av självrekryterade webbpaneler. Denna metod används av bland andra Yougov och Inizio.

För att kunna få fram ett slumpmässigt resultat satsar dessa institut på att skapa en väldigt stor grupp med personer och sedan göra ett slumpbaserat urval utifrån denna. Men i grunden bygger urvalet inte på slumpmässighet och därför går det inte heller att fastställa felmarginaler eller statistisk signifikans på samma sätt som i exempelvis SCB:s mätningar.