När Magnus Edbäck var hemma hos sina föräldrar för att äta lunch noterade hans mamma det vackra ljuset utomhus. Magnus, som är fotointresserad, sprang direkt hem och hämtade kameran.
- Jag såg att det här var något utöver det vanliga och var rädd att det skulle försvinna kvickt, säger han till TT.
På ett svenskt astronomiforum blev han uppmanad att skicka bilden till internationella experter för bedömning och den finske halo-experten Marko Riikonen identifierade då inslag i halon som aldrig tidigare fotograferats.
"Jättespännande och kul"
Komponenterna upptäcktes när bilden manipulerats med ökad kontrast och ett dygn senare bekräftade den franske halo-teoretikern Nicolas Lefadeux att halokomponenten är ny. Tidigare har den endast kunnat ses i datorsimulationer.
- Inom kretsen för de som är intresserade av det här är det jättespännande och kul, säger Weine Josefsson, klimatolog på SMHI.
Enligt honom är det relativt vanligt med halofenomen i Sverige. De uppträder när många iskristaller av samma form och storlek bryter solens ljus och det sker mellan 100 och 200 dagar per år.
Kan uppkallas efter Magnus
Men att så många halofenomen syns samtidigt, som på Magnus Edbäcks bild, är ovanligt. Och att upptäcka helt nya komponenter är ännu ovanligare.
- Det är väldigt sällsynt att man gör det över huvud taget, säger Weine Josefsson.
Nu kan komponenterna komma att uppkallas efter Magnus.
- Det känns otroligt häftigt. Det är svårt att greppa, om det nu blir så. Men det känns kul att det får spridning och att man kan bidra till vetenskapen så här, säger Magnus Edbäck.
Det här är en halo
Halo kallas de optiska fenomen i form av färgade eller ofärgade ringar, bågar, pelare eller ljusa fläckar runt solen och månen.
De uppstår genom ljusets brytning och reflektion i iskristaller som svävar i atmosfären.
Fenomenen framträder relativt ofta på himlen, många gånger i samband med frontsystem och nederbördsområden som närmar sig.
På vintern kan halofenomen uppstå närmare marken, i samband med frostdimma eller dis. De kan då också uppstå kring andra ljuskällor än sol och måne, exempelvis gatlyktor.
Källa: SMHI
