God fortsättning på er, kära läsare! Livet går ju faktiskt vidare även efter Vågspel, denna urladdning till fest som fått Halmstad att vibrera under dagarna fyra. I dagens spalt handlar det dock mestadels om tråkigare saker.
Stenkastare ställer till det. En argLili-Ann Gustafsson ringer från Åled. När hon och hennes man kom hem förra tisdagskvällen möttes de av en tråkig syn.
– Någon eller några hade kastat stenar mot vårt altantak. Det var fullt med hål och en fönsterruta var krossad. Och det var stora stenar, hade vi varit hemma och fått en i huvudet hade vi kunnat dö!
Enligt Lili-Ann brukar det vara pojkar i varierande åldrar som busar i området kring Norregårdsgatan där hon bor, men det har aldrig gått så här långt innan. Hon har själv gått runt i området och frågat om någon vet något utan att få napp. Nu ber hon föräldrarna i området att prata med sina barn.
– De skyldiga är välkomna att betala självrisken till försäkringsbolaget, för det är inte vi så sugna på att göra. Och vi har förstås polisanmält det hela, meddelar hon.
Farthinder önskas. Trafiken på Slottsmöllebron är hektisk, bilar, cyklister och fotgängare trängs på det lilla utrymmet, berättarMarianne Jönsson. Under Vågspel sattes det upp skyltar som varnade för gångtrafikanter och cyklister, så att inga olyckor skulle förmörka festhimlen. Lite konstigt, tycker Marianne.
– Är det först nu som det är gångtrafikanter och cyklister på bron? Knappast. Varför finns det inte alltid skyltar där? De som sitter där nu lär ju plockas bort.
Marianne skulle vilja se permanenta skyltar på bron, eller farthinder. Eller varför inte sätta stopp för biltrafiken helt?
Jourhavande bollar över frågan tillLinda Larsson på tekniska kontoret.
– Den skylt som sitter där nu kommer att plockas bort, den sattes upp just för att det var så mycket folk där under jubileet. Annars sitter det en skylt borta vid skolan som varnar för barn, så att trafikanter kan sakta ner. Vi har bedömt att det räcker, sådana skyltar sätts bara upp utanför skolor för att det inte ska gå inflation i dem.
Argsint hund. En läskig historia ringerKarin Abrahamsson och berättar.
– Sent i torsdags kväll var jag ute och gick med min hund på Soldalsvägen i Söndrum. Då blev vi överfallna av en stor schäferhane. Kvinnan som gick med den släppte kopplet, jag vet inte om hon inte orkade eller inte ville hålla det.
När hunden kom lös hoppade den på Karin så att hon föll handlöst till marken. Sedan gav den sig på hennes hund, en liten dvärgschnauzer.
– Till slut lyckades kvinnan få tag på sin hund och band den i en lyktstolpe, för hon orkade inte hålla den. En snäll familj som bodde i närheten tog hand om min hund och ringde polisen, men när jag gick ut igen för att ta kvinnans namn och adress hade hon smitit.
Efter denna otäcka upplevelse fick Karin gå till läkare med en skadad arm och hennes hund är rejält rädd för stora hundar. Den blev dock inte fysiskt skadad eftersom schäfern hade munkorg.
Många Karin har pratat med tror att hunden hör hemma i Stenhuggeriet. Den har tidigare gett sig på både människor och hundar och har flera polisanmälningar på sig. Därav munkorgen.
– Kan man inte hålla sin hund borde man inte gå ut med den! tycker Karin.
