Släpp inte garden – corona härjar fortfarande

Kvällarna är ljumma och vattnet börjar bli varmt. Sommaren är med andra ord här. Och sommar är ju lättja, easygoing och hakuna matata! Men den här sommaren är inte som alla andra.

ANNONS
|

Jag vet att vi har hört det till leda. Jag är så trött på social distansering, Corona och intensivvård och utplattad kurva att jag bara vill kräkas.

Men jag tror tyvärr att vi måste upprepa mantrat ännu en tid. Jag är inte epidemiolog, jag är inte infektionsläkare och jag har aldrig satt min fot på en intensivvårdsavdelning. Men jag har väldigt svårt att förstå hur ett tämligen potent virus som genom ett trollslag skulle kunna krypa in i sitt skal och försvinna bara för att maj övergår i juni.

Jag vet att man från början pratade om att varma vindar och mera utevistelse skulle kunna skrämma viruset på flykten. Men med tanke på hur Corona just nu härjar i bland annat Brasilien så verkar den här elakingen trivas lika bra i flip flop som i pjäxor.

ANNONS

När myndigheterna i världen i allmänhet och Sverige i synnerhet börjar prata om att kurvan vänder och allt färre vårdas på IVA tror jag att alltför många tolkar det som att man blåst faran över.

Plötsligt firar man midsommar med äldre släktingar. Plötsligt delar man vattenpipa med varandra och plötsligt tror man att det går att hålla vanliga bröllop igen. Fester där man kindpussas, kramas på kyrktrappan och gör allt det där man gör när kärleken yr. Sådant skapade förstås perfekta små paradis för detta läbbiga lilla virus.

På samma sätt är det i förskolan. Vi befarade att vi skulle ha fler Vab än närvarodagar i vår. Men vi har knappt varit hemma en dag. Våra barn har varit friskare än någonsin. Och de där skyltarna på förskolan som brukar framkalla nervösa kallsvettningar, de har varit som bortblåsta. Inte en enda löss, feber eller magsjukeskylt har jag sett under mars, april och maj. Jag har inte heller sett en enda unge med snoret rinnandes från näsan.

Inte förrän nu. Häromveckan såg ett av barnen på förskolan ut att ha gått en rejäl match med ett eller annat förkylningsvirus och som ett brev på posten vabbade vi några dagar senare. Och idag stod det på MAGSJUKA med stora bokstäver på skylten när jag klev innanför dörrarna.

ANNONS

Det här kan ju förstås vara en slump. Men det tror inte jag. Jag tror snarare att det handlar om att allt för många av oss börjat slappna av. Vi glömmer en handtvätt här och fixar en grillfest där. Och frågar ni mig är det alldeles för tidigt. Det här viruset har på sin höjd tagit en ledig fredag, någon semester är det inte tal om.

Moralpanikigt? Ja, kanske. Men jag vet av egen erfarenhet att det här viruset slår hårt och skoningslöst. Vi har redan förlorat en älskad farfar och en gammelfarmor under våren. Vi vill inte behöva begrava fler av våra nära och kära i höst.

Så lova mig en sak. Håll i och håll ut. Om inte för din, så i alla fall för min skull.

ANNONS