Makarna Alexandersson är ena riktiga samlare. Inte på gamla frimärken eller andra prylar utan på möten med människor. Genom åren har de haft utbytesstudenter från hela världen boende hos sig och numera står deras B&B för oräkneliga möten med gäster från när och fjärran.
Just denna dag tar Maria Ström från Åmål farväl men först efter att ha fotograferat värdparet och omgivningarna.
– Vilket fantastiskt ställe! Här finns mycket mer att titta på än vad vi trodde, konstaterar hon och Roland myser, glad över orden.
– Alla dessa underbara människor som vi får möta här, ibland är det nästan overkligt hur man efter att ha stått och pratat med någon en halvtimme fått veta allt möjligt. Det är en sådan ynnest, säger Roland och hustrun Berit håller med.
Paret flyttade till gården i Asige 1987 men Roland tillbringade sina barndomssomrar hos sina farbröder som ägde gården. Att Roland och Berit vurmar för platsen går inte att ta miste på.
Trädgården är mer som en park med träd, buskar och blommor i en vacker blandning. I det gamla brygghuset håller de kurser i allt från svampar till växtfärgning. Intill ligger hönshuset men några höns syns inte till. Istället är det en allergifri bostad för de gäster som inte tål husdjur. I ladan finns ett litet hembygdsmuseum med äldre föremål, däribland en tjock-tv från tv:ns barndom, gamla förpackningar, möbler och arbetsredskap.
– Vi köper inget, sakerna kommer dels från mina farbröder, dels från mitt och Berits föräldrahem. Vi har några danska vänner som ibland kommer med saker som passar här, säger Roland.
Ett orangeri är kronan på verket och därinne har Berit bland annat ett 40-tal olika pelargonier men även vanliga kryddväxter, ett Pater Noster-träd, en tjusig passionsblomma, en maffig clivia och klättrande spenat som sträcker sig mot taket.
– Spenaten har jag fått av mitt barnbarn Isak på Öland, säger Berit.
Längs väggen står en slokande, för att inte säga stendöd, kamelia. Den och en kiwiplanta som Berit och Roland fick av en utbytesstudent har gett upp och Berit berättar att kamelian sannolikt blev 40 år.
– Det är en stor sorg att den är död, och även kiwin. Jag har inte hjärta att slänga ut kiwin så nu får andra växter slingra sig längs den. Vår student hade köpt den till mig för sina egna pengar och det gör ont att kasta den.
Orangeriet, som håller plusgrader även på vintern, börjar bli fullt. Men Berit erkänner att hon om hon snubblar över någon växt som hon saknar så tänker hon att den säkert får plats.
– Det är lite farligt när jag ser något som jag inte har men det brukar få plats, säger hon och ler lurigt.
För ett tag sedan var de i Botaniska trädgården i Lund. Att bara titta var inget alternativ, när de lämnade Lund hade de sex dahlior med sig hem. Nu står de i krukor utanför vinterträdgården.
– Jag kan inte låta bli, säger Berit som ser fram emot blomningen.
Hon och maken delar gärna med sig av trädgårdens skönhet. Den som är nyfiken på Sandbolet är välkommen att se sig om. Helgen den 5-6 augusti är det Ekomuseets dagar, på lördagen är det marknad på Larsagården i Vessigebro och dagen efter besöksmålen, däribland Sandbolet, öppna för gäster.
Lite om Sandbolet
- Gården har funnits sedan 1880-talet.
- Namnet kommer från sand, det finns ett sandtag i närheten, och bol som betyder boplats.
- Roland Alexanderssons farfar köpte gården runt 1920 och drev jord- och skogsbruk.
- Roland och Berit tog över efter Rolands farbröder 1987 och har utvecklat en såväl artrik som prisad trädgård.
- Sandbolet ingår i Ekomuseum nedre Ätradalen.
