– Det var en bekant till mig som drog upp en puckellax borta vid reningsverket i onsdags förmiddag, berättar sportfiskaren Pelle Törnsjö.
– Eftersom det är så ovanligt att man ser en sådan undrade vi väl först vad det var, men vi kände ganska snabbt igen den på puckeln på ryggen.
Men även om puckellaxen är ovanlig - från början hemmahörande runt norra Ishavet, norra Stilla havet och Nordostasien - har den påträffats i svenska vatten sedan 1974. Detta efter att laxen sattes ut i ryska vatten under 1960- och -70-talen och sedan spred sig längst kusten till andra närliggande länder.
2017 hittades ett antal exemplar av puckellaxen i flera åar på västkusten, något som kan innebära problem för Hallands stolthet: den etablerade och naturligt förekommande atlantlaxen.
– Jag har aldrig själv dragit upp puckellax men jag har hört antydningar om att den har skådats här i några år, säger Peter Atteson från den lokala intresseföreningen Salar Club.
– Det är aldrig bra att det kommer in en annan art som kanske för med sig sjukdomar och parasiter. Eftersom det inte förekommer någon naturlig lek här i Lagan så är det ingen risk för genetiska blandningar. Däremot i Smedjeån och Stensån skulle det kunna bli sådana problem om puckellaxen går upp där också.
Puckellaxen känns, som namnet antyder, igen på den puckel på ryggen som hanen utvecklar vid parning. Den är också mindre än annan lax och har en fläckigare stjärtfena samt mörkare munhåla. Det krävs dock ett tränat öga för att skilja den från den naturligt förekommande atlantlaxen.
För den som drar upp en puckellax är det framförallt viktigt att inte släppa ut den i vattnet igen, varken som död eller levande. Fisken bör avlivas och tas om hand och fyndet ska rapporteras in till länsstyrelsen, enligt Havs- och vattenmyndigheten.
– Man kan inte göra så mycket mer, konstaterar Pelle. Den går tyvärr inte att utrota.
Han intygar att onsdagens fynd mycket riktigt blev avlägsnat från Lagan och omhändertaget. Många bäckar små.
