När Per Nedvall kom till behandlingshemmet Lejongårdar i Skogaby i november förra året blev han, precis som alla andra, tilldelad en sysselsättning utöver sin behandling.
– Det var allt från matlagning till städuppdrag. Sen var det också att vi skulle elda sopor ute på gården i en tunna. Det var inte kvistar, grenar eller löv. Det var alltså allting från köket. Metallburkar, konserver, plastförpackningar. Allting skulle eldas med bensin i den här tunnan, säger Per Nedvall och fortsätter:
– Allt brinner inte upp heller utan det var alltid lite rester kvar i botten. När det hade svalnat av skulle resterna grävas ner i marken.
Visste att det var fel
Per Nedvall har en bakgrund inom Räddningstjänsten och visste att eldningen potentiellt kunde klassas som ett miljöbrott.
– Jag vägrade att befatta mig med det. Jag har bestämt mig att jag vill leva laglydigt. Jag vill inte befatta mig med något som är kriminellt eller brottsligt på något sätt, säger Per Nedvall.
Han berättar att han frågat om det fanns ett tillstånd, vilket behandlingshemmet då ska ha sagt att det gjorde. Men trots att han upprepade gånger bett om att få se tillståndet fick han aldrig det.
– Jag var på dem dagligen om det här, berättar han.
Per Nedvall säger att eldningen pågick i två månader efter att han först kommit till behandlingshemmet, för att sedan sluta tvärt.
– Sen, från ingenstans, så skulle vi inte elda mer. Då frågade jag ”varför ska vi inte elda mer? Ni hade väl tillstånd?”. Nä, då skulle vi plötsligt börja källsortera, som man inte gjort tidigare.
Öppet ärende hos polisen
När Per Nedvall skrevs ut från behandlingshemmet gjorde han en polisanmälan. Ärendet hamnade på polisen Stefan Larssons bord hos miljöbrottsgruppen i Halmstad. Han säger att ärendet fortfarande lever, men att det inte fattats något beslut kring om de ska gå vidare med det eller inte än.
– Jag har inte riktigt hunnit sätta mig in i det ännu, säger Stefan Larsson.
Men att det skulle vara ett brott att elda sopor utan tillstånd finns det ingen tvekan om.
– Egentligen får du bara elda ris och grenar, om man ska hårdra det. Det finns säkert undantag men de är inte så många. Många av de ämnena som eldas som inte har med kvistar, ris eller grenar att göra är cancerogena. Det kan också finnas andra farliga ämnen. Problemet är att de inte bryts ner, säger Stefan Larsson.
Han förklarar att ämnena hamnar i naturen där de äts upp av djur eller rinner ner i grundvattnet.
– Det är därför det ska hanteras på återvinningscentraler eller i de stora förbränningssystemen, så att man kan filtrera bort sådant som är skadligt för miljön.
Oklart vem som räknas som skyldig
Om polisen väljer att gå vidare med ärendet finns det en risk att det inte bara är behandlingshemmet som åker dit. Utan även den person som utförde eldningen.
– Det låter lite udda att personal ber folk att elda saker. Det har jag aldrig varit med om. Men det är klart, man vet ju inte riktigt. Då är det ju behandlingshemmet i första hand som delat ut en uppgift. Men sen beror det också på vilka det är som bor där och om man kan misstänka att de kanske borde känt till att man inte får elda. Det skulle kunna bli båda parter, säger han.
Hallandsposten har upprepade gånger ringt, lämnat meddelanden och mejlat ansvariga på Lejongårdar i Skogaby – utan lycka.
LÄS MER:Inskrivna på behandlingshem höll på med dopning
LÄS MER:Brasa med bildäck anmäls för miljöbrott
LÄS MER:Företag polisanmäls för miljöbrott
