I nästan 20 år har han varit en förkämpe för funktionshindrades rättigheter.
– Jo, jag har varit med i många år. I 19 år har jag varit ordförande i det som tidigare hette HSO och som nu heter Föreningen funktionsrätt. Tiden går, säger Kane Bengtsson, 81.
Än har han inga planer på att sluta som ordförande.
– Nej, jag hoppas och tror att jag kommer att bli omvald. Jag känner mig pigg och alert och brinner fortfarande. Man har ju sagt att vid 80 har man nått ”bäst före”. Men folk blir äldre och äldre och det där skjuts kanske fram, ha ha.
Enkel ceremoni vid årets prisutdelning
Det är Lions i Laholm som utser Årets laholmare. Vanligtvis får pristagaren tala vid brasan under en festlighet på valborgsmässoafton. Men i år som i fjol lägger pandemin hinder i vägen. Kane fick under lördagen sitt pris på Stortorget i Laholm vid en betydligt enklare ceremoni.
Äran finns där förstås ändå. ”Kane Bengssons känsla och engagemang för de funktionshindrade i Laholms kommun kan inte nog värdesättas”, skriver Lions i sin motivering till utmärkelsen.
– Jag blev nästan lite ställd när de ringde. Det känns fantastiskt roligt och väldigt hedrande, säger Kane Bengtsson.
Många gånger har han blivit omskriven i Hallandsposten. Han har anordnat valdebatter kring funktionsnedsättningar, han har uppmärksammat hinder som kan skada synskadade i Laholms stadsmiljö, han har tagit strid för kostnadsfria etiketter med blindskrift på hushållens nya soptunnor.
LÄS MER:Partier grillades om handikappfrågor
LÄS MER:Synskadade slipper betala extra för sopsortering
– Ofta är det bagateller som andra inte tänker på, men som kan ställa till med stora problem för den som har en funktionsnedsättning, säger han.
Oftast har han drivit sina frågor på ett vänligt men bestämt sätt. Men en och annan gång har vi också sett honom en smula ilsken.
– Kommunen är bra och vi har en god dialog. Men det händer att jag höjer rösten. De känner mig, så då vet de att det är allvar och då brukar det lösa sig.
Varifrån kommer då denna glöd att stå upp för funktionsnedsatta? Kane berättar:
– Jag kom i en olycka och blev synskadad 1963. Jag gick med i synskadades förening och blev ordförande där. Efter det steget blev jag ordförande i HSO och sedan byggdes det på hela tiden.
”Kanes backe tog min syn”
Olyckan skedde i en skidbacke i Hishult, där Kane byggt olika hopp. Därför kallades backen redan då för ”Kanes backe”.
– Jag trillade så olyckligt att jag fick skidstaven i mitt vänstra öga. Det var det ögat jag hade perfekt syn på, det andra var redan nedsatt. Kanes backe tog min syn, kan man säga.
– Jag ser sämre än många kan förstå. Jag ser inte att läsa och känner inte igen folk på tre, fyra meters håll. Men jag rör mig rätt bra och har bra orienteringsförmåga.
Något han ser tydligare än de flesta andra, bildligt talat, är möjligheter.
– Man ska ta vara på det man kan och se möjligheterna hela tiden. Det är då man går vidare. Man kan mer än man tror, säger han.
Om det hade blivit en lyckligare utgång 1963 hade du kanske inte stått som Årets laholmare i dag?
– Det skulle jag inte tro, nej. Det finns alltid något gott med allting. Det här känns fantastiskt.
LÄS MER:Lokal som ska passa alla med funkisvariation
LÄS MER:Funktionsnedsatta har svårt att hitta p-plats vid gamla stationen
