Solstickan skrev kontrakt med Migrationsverket i oktober och förvandlades då till ett flyktingboende för över 100 personer.
Kontraktstiden gick ut på tisdagen, och då flyttade nästan alla därifrån till andra boenden, bland annat i Hyltebruk och Unnaryd.
Men fyra familjer, som av Migrationsverket anvisats plats på Strandparken, stannade kvar.
– Hyltebruk och Unnaryd är bra. Men Strandparken är ett väldigt dåligt ställe för familjer. De delar kök, badrum och toaletter.
Det gör att det är bråk hela tiden, säger Abdelrahman Almarzuki, den av de fyra familjefäderna som pratar bäst engelska och uttalar sig för familjerna.
Solstickan får inte längre något betalt för de familjer som stannade. El och vatten i stugorna har stängts av.
– Jag behöver komma in i stugorna för att återställa dem. Besökssäsongen börjar snart, säger vandrarhemmets ägare Cecilia Kim.
Hon vet nu inte hur hon ska göra.
– Jag kan ju inte slänga ut dem på gatan. Polisen kan inte hjälpa mig heller. De säger att de vill ha handräckningsbeslut från Migrationsverket, säger hon.
Kvar på Solstickan finns nu åtta vuxna och nio barn. Abdelrahman Almarzuki har själv besökt Strandparken och känner andra som bor där.
– De har också rått oss att inte komma dit. Det är inget ställe för barn, säger han.
Hans lille son har en åkomma som gör att han behöver gå på toaletten mycket ofta.
– Vi vill inte ställa till med problem. Men det är inget liv att behöva slåss med andra för att ta min son till toaletten, säger han.
Medan HP besökte vandrarhemmet kom personal från Migrationsverket för att diskutera frågan.
– Vi är bara här för att informera. Jag förstår dem, men det finns inga andra lediga boenden, säger teamledare Azad Jonczyk.
Eftersom det inte längre finns något kontrakt har Migrationsverket spelat ut sin roll på Solstickan, framhåller han.
– Vad som händer nu är upp till ägaren, säger Azad Jonczyk.
Abdelrahman Almarzuki säger att familjerna skulle kunna tänka sig att bo på Strandparken om de visste att det skulle vara en kortare period.
– Ja, om det är rör sig om någon vecka. Men inte någon lång tid.
Situationen är nu besvärlig för alla parter: flyktingarna som sitter i rum utan el och vatten, ägaren som behöver få igång sin vanliga verksamhet och Migrationsverket.
– Vi vet att det är ett problem. Men vi kan inte acceptera det här. Vi behöver bo på ett bättre ställe, säger Abdelrahman Almarzuki.
