Ett par år efter 65-årsdagen är Eva Jagrell numera friherrinna, som hon själv uttrycker det då hon inte gillar ordet pensionär.
Det var just i samband med omställningen att lämna arbetslivet som skrivarlusten på allvar kom tillbaka.
– Jag har aldrig haft ett så här långt uppehåll mellan böckerna. Det var väl inte så att jag saknade inspiration, fast någon ny bok knackade liksom inte heller på. Men nu var det som att öppna en kran, säger hon.
Ett tag hade hon tre manus på gång. Men det som först droppade ut ur kranen var alltså ”Dansa vidare”. Titeln syftar tillbaka på hennes första diktsamling från 1975, ”Dansa min själ”.
– Det handlar lite om att dansen inte är slut på livets dansgolv. Tvärtom kan man få en nytändning, säger hon.
Formen är betraktelser kring livet, kryddat med dikter. Omslaget och de flesta av bokens illustrationer är akvareller av Bengt Forssberg.
– Boken är tänkt som en inspirationsbok, men också lite tröst. Alla möter vi förändringar i livet och jag skriver om tillfällen när jag har varit modig och valt rätt. Men också om när jag har begått misstag och valt fel, men då det har blivit rätt i slutändan.
– Ibland inser man först senare att den där pusselbiten, som var så svår att passa in, ändå behövdes för att få pusslet att gå ihop.
Lite mörker, men mest ljus. Eva Jagrell menar att hon har skrivit en positiv bok för mogna själar, även om slutordet kommer från hennes hälften så gamla dotter, hårdrocksångerskan Liv.
– Det var hon som sade: ”Det är aldrig för sent att rocka loss”. Och det är kanske lite av mottot för boken, säger Eva Jagrell.
