Vi möts upp vid ingången till den 1,5 kilometer långa, vindlande skogspromenaden som de senaste fjorton åren blivit hem åt mängder av små figurer. Tomtar, troll, älvor, apor, möss och andra små varelser gör Trollrundan till en upptäcktsfärd för hela familjen.
– Jag har tänkt gå rundan och räkna någon dag, men drygt tusen figurer är det nog nu, säger Ann-Christine Gustavsson som ligger bakom Trollrundan ute i Våxtorps skogar.
Även om några blir utslitna och får gå i pension efter sommarsäsongen är återväxten av skogsvarelser ständigt igång. Tomtar, troll och andra figurer hittar Anne lite här och där. Hon har sina smultronställen, men loppisar i allmänhet brukar vara bra fyndställen.
– På Drottninggatan i Stockholm finns det också många troll, men då är det en annan prisklass. Men det har hänt att jag säger till min man att ”den där måste jag ha” och då är det så.
Allt började sommaren 2007, då en familj som hyrde semesterboendet på Ann-Christines och maken Christers gård tog en promenad i deras skog och kom tillbaka med ett fynd.
– Pojken hade hittat ett djurben och var alldeles lyrisk över det. Då tänkte jag att ja, det måste hända någonting spännande när man går i skogen.
Så fick de första trollen sin plats i mossan, och resten är historia.
– Såklart får man räkna med att saker går sönder här ute. Väder och vind och djur gör sitt, och så tycker barnen ibland att någon figur ska stå någon annanstans.
Själv har hon en tydlig bild i huvudet av var allt ska vara placerat, även om det inte blir exakt likadant varje år. Att barnen flyttar runt föremålen tar Anne med ro, men hon kan med hökblick mitt i myllret identifiera när ett troll står vänt åt fel håll eller en tomte har ramlat omkull. Det rättas till och så är ordningen återställd.
Trollrundans invånare välkomnar besökare så länge sommaren pågår. Men till hösten får de följa med Ann-Christine hem och tas om hand och vila upp sig inför nästa vår.
– I början gick jag rundan med skottkärra, men nu blir det traktor. Det är ett familjeprojekt, min man, mina barn och barnbarnen hjälper mig varje år. Jag hade aldrig kunnat hålla på så här själv.
Maken Christer visar en bild där Ann-Christine står uppflugen i en traktorskopa för att plocka ner några häxor ur ett träd. Själv hjälper han även till med att bygga och laga hus, lådor och staket till miniatyrvärlden.
– Men idéerna, de har Ann-Christine.
Sonen Dag ger gärna ett handtag men erkänner att allt tvättande, torkande, sorterande och reparerande på hösten kan fresta på.
– När allt står utspritt i hela huset, då kan man sucka lite över mammas hobby, säger han och skrattar.
– Men du tycker att det är lika kul som jag att leka, påpekar Ann-Christine och fortsätter:
– Jag tycker att det här är jätteroligt, speciellt att hitta figurer som hör ihop och skapa ett tema. Så länge orken räcker vill jag gärna hålla på.
