Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lättillgänglig folkrock

Londonbandet Mumford & Sons är tillbaka med uppföljaren till 2009 års debut ”Sigh no more” och gruppens ösiga kombination av bluegrass och folkrock känns igen direkt.

Mumford & Sons
”Babel” (Gentlemen of the road/Universal)

Kvartetten inleder med ett knippe lättillgängliga bitar men själv gillar jag när de tar ner tempot ett par pinnar, som i spåren ”Ghosts that we knew” och ”Lover’s eyes”.

I texterna avhandlas stora frågor kring kärlek, död och tro. Jag gillar särskilt det gospelosande slutet i ”Below my feet”. Det känns bra att ”Babel” är något så ovanligt som ett rejält album, där de 15 spåren klockar in på omkring en timme. Men det leder i slutändan också till en känsla av att de bjuder på för mycket av samma sak. Här finns många rätt bra låtar, men det närmaste de kommer till en superhit är tyvärr en (dock väldigt finstämd) coverversion av Paul Simons ”The boxer”.