Mikael berättar att han ville hjälpa till efter att han följt nyhetsrapporteringen och begripit att många skulle fly. Genom att höra av sig till Riddermarks bil, som hämtar flyktingar från Ukraina i Polen, kunde han på söndagen ta emot åtta kvinnor och barn till Långaryd. Där ska de bo på obestämd tid.
– Min mamma och pappa tog emot flyktingar från Tyskland i samband med andra världskriget, vilket såklart har färgat mig, säger han.
LÄS MER:Milena och ukrainarna berättar om vägen till Sverige
Många väljer att hjälpa till
Mikael har fått stöd av många att hjälpa de ukrainska familjerna. På söndagen kom en tolk för att underlätta den första kontakten och allt från kläder och mat till hudvårdsprodukter har samlats ihop. Den sexåriga pojken som kommit till Långaryd hade i flera år önskat sig en radiostyrd bil och efter lite eftersök på Facebook kunde man hitta en leksaksbil till pojken.
– Han leker med den så mycket att jag måste skaffa nya batterier, berättar Mikael.
På måndagen var även oppositionsrådet Anna Roos på Charlottenlund.
– Jag har fått använda mig av min profession som socialsekreterare. De frågorna kan jag så därför är jag här och hjälper till, säger hon och fortsätter:
– Det är viktigt att ställa upp med sin tid, många har tid över och den tiden kan man låta spilla över på det här. Alla behöver inte kunna allt men alla kan hjälpa till med det de är bra på.
Små saker får stor betydelse
Båda berättar att många saker behövs för att hjälpa de som kommer. Ett exempel på en sak som först kanske inte verkar vara så viktigt men som kan ha en stor betydelse är smink.
– Det kan låta konstigt, men det låter dem behålla sin värdighet, menar Mikael.
– Man kan hjälpa till med andra saker också, det kan vara något så enkelt som att gå på en promenad med dem, fyller Anna Roos i.
LÄS MER:Öppet hus och konsert ska ge stöd åt det ukrainska folket
”De är underbara människor”
Mikael säger att ukrainarna gärna sysselsätter sig, för att de vill göra rätt för sig.
– De är också stolta och talar inte om vad de behöver. Först andra gången vi pratade om medicin sa en vad de behövde, tredje gången vi frågade berättade två till att de behövde medicin. De är underbara människor.
Mikael hoppas att han kan få andra att ställa upp och göra det de kan för att hjälpa flyktingar från kriget. Han är glad över att kunna hjälpa till, men lägger till:
– Det känns ändå inte tillräckligt.
LÄS MER OM SVERIGES INSATSER FÖR UKRAINARE:
