Den frågan vill en grupp kusiner till en lantbrukare i Hyltebrukstrakten, som dog förra året, ha besvarat med ett ”ja”.
Gruppen har till Kammarkollegiet bifogat en detaljerad släktutredning som visar sina band till gården och de människor brukat den sedan början av 1900-talet.
HP skrev tidigt i somras om en kvinna som gjorde anspråk på arvet.
Dödsboets tillgångar - på runt 7 miljoner kronor - var då var på väg att hamna hos Arvsfonden eftersom den avlidne lantbrukaren varken hade några barn eller skrivit ett testamente.
Kvinnan är kusin till jordbrukaren via dennes mor. Modern kom till gården genom gifte på 1940-talet. Nu hävdade kvinnan att hon tagit hand om sin släkting då denne varit sjuk och ordnat med hans begravning och att hon därför skulle få ärva.
Artikeln gjorde att en grupp kusiner fick reda på kvinnan begäran. De har gemensamt också vänt sig till Kammarkollegiet. De förklarar sig ha en starkare rätt till arvet - vilket till sitt största värde består av lantbruksfastigheten som sådan. Kusingruppen har sina rötter på gården via sina respektive far- och morföräldrar, vilket inte kvinnan som först anmält anspråk på arvet har.
Om sin avlidne kusin skriver de att ”han har klarat sig själv och har inte behövt någon hjälp, varken av kommunen eller någon annan”. Detta med anledning av kvinnans beskrivna egna insats för mannen.
De avslutar skrivelsen med att gården ”byggdes upp av våra förfäder varvid vi anser det är vi som har rätten till arvet”.
