Järnvägsfrämjandet pekar på Krösatågets stora betydelse

Bytänkande länsbanor och kortsiktiga politiker är felet enligt Järnvägsfrämjandets ordförande. Han ser utveckling istället för avveckling.

ANNONS
|

– Vad hade stambanan varit utan småbanorna? De är ju matarbanor till järnvägsnätet, säger Christer Wilhelmsson, ordförande Järnvägsfrämjandet.

Järnvägsfrämjandet är en partipolitiskt obundet intresseförening som följer och debatterar om trafikpolitiska frågor som främst rör järnvägen.

– Politiker ser kortsiktigt och inte helheten. HNJ-banan har ett strategiskt läge i södra Sverige. Hade linjen varit elektrifierad och rustats upp kunde den varit en omledningsbana när det är störningar på södra stambanan, säger Christer Wilhelmsson och hänvisar till förra sommaren när trafiken mellan Stockholm och Malmö inte gick att leda om på grund av driftstopp.

Under sin resa med Krösatåget - tur och retur mellan Halmstad och Torup, så passar Christer Wilhelmsson på att fråga ut tågvärdarna och några av de andra resenärerna om deras syn på banan.

ANNONS

– Jag gick runt och räknade hur många som sitter i de två vagnarna och fick det till 42 stycken. Det tycker jag är bra siffra i dessa coronatider.

LÄS MER:Resenärer oroliga för Krösatågets framtid

Christer Wilhelmssons fascination för tåg och järnvägar började redan som sjuåring. Så småningom utmynnade fascinationen i att börja köpa tidtabellen Sveriges kommunikationer tills den lades ned 1981.

– Sedan åkte jag postkupé i några år. Jag var inte anställd av SJ utan jag sorterade post för dåvarande Postverket, berättar Christer Wilhelmsson.

Han berättar också att Landeryds station blev poststation 1877 vilket var samma år som järnvägen öppnades för trafik mellan Halmstad och Värnamo. Fem år senare stod rälsen klar till den viktiga knutpunkten Nässjö som var en del av stambanan.

På den tiden var de olika järnvägslinjerna i privata ägo och styrdes av ekonomiska intressen. Konkurrenter dök upp och järnvägsbolag gick i konkurs. 1939 beslutade riksdagen att förstatliga alla Sveriges järnvägar vilket varade fram till 2000 då persontrafiken bolagiserades.

Idag sköter många små länsbolag järnvägstrafiken på flera sträckor. Detta gör att man delvis är tillbaka till 1800-talet då konkurrens och ekonomisk bärighet fick avgöra.

– Med alla dessa länsbanor är man åter tillbaka i detta lilla bytänkandet. Alla tänker bara på sitt. Risken som vi nu ser här är att Hallandstrafiken gör som de vill och JLT (Jönköpings länstrafik) som de vill, säger Christer Wilhelmsson.

ANNONS

Han pekar på en kortsiktig oenigheten utmed sträckan. I ena ändan pratar man om elektrifiering medans i den andra banändan om nedläggning.

Christer Wilhelmsson vill slutligen peka på de stora möjligheter när höghastighetsbanan blir färdig och Värnamo då blir en viktig knutpunkt. Detta skulle kunna sammanbinda Halmstad med andra stora städer som Jönköping och Linköping. Han tillägger också att om man inte vill investera i elektrifiering, så kan batteri- eller vätgasdrift vara bra alternativ.

ANNONS