Huset från 1917 bjuder in till en helt unik tidsresa

Det finns en alldeles unik historia bakom den gula trävillan på Fagerhultsvägen. Huset, där tiden stått stilla i över hundra år, ska nu säljas.
– Min mormor Hilma var lite rädd för nymodigheter och höll mycket på det gamla, berättar Anders Nilsson, som äger huset i dag.

ANNONS
LocationHyltebruk||

Att kliva in i den gula trävillan på Fagerhultsvägen i Hyltebruk är som att kliva i en tidsmaskin och knappa i årtalet 1917. Mycket av husets originalinredning finns kvar och på ovanvåningen står en barnvagn från början av förra seklet. I huset finns inte mindre än tre vedspisar och lika många kakelugnar.

– Varken jag eller min kollega har varit med om något liknande hus inne i samhället. En av anledningarna till att huset har hållit sig i så bra skick är att kärnvirket, som användes i husbyggen på den tiden, är väldigt hållbart, säger Fredrik Abrahamsson, fastighetsmäklare på Mäklarhuset i Hyltebruk. Det han som håller i visningarna av huset, som nu ligger ute till försäljning.

ANNONS

Barnbarnet Anders berättar om husets historia

Huset på Fagerhultsvägen har gått i arv och de senaste 35 åren har ingen bott här permanent. I dag ägs det av bröderna Anders och Per Nilsson, bosatta i Trollhättan respektive Stockholm.

Anders berättar den unika historien om sin mormor som levde i huset som änka i nästan 40 år.

– Det var min mormor och morfar, Hilma och Karl Pihl, som lät bygga huset. De köpte marken 1916 och huset byggdes 1917 av trä från släktens skog.

En av husets tre vedspisar som användes för både matlagning och uppvärmning av huset.
En av husets tre vedspisar som användes för både matlagning och uppvärmning av huset. Bild: Isabel Bark

Hilma var från Hyltebruk, medan Karl hade flyttat från orten Delary i Älmhults kommun för att arbeta på det nystartade pappersbruket i Hylte. Till en början hade paret matservering i huset, främst för ungkarlar som arbetade på Bruket. Då kunde bruksarbetare också hyra någon av huset tre lägenheter.

– Ungkarlarna hade nog inte så avancerad mathållning. Hilma fick hjälp av sin syster Malin med matlagningen och det föll sig så att Malin träffade sin blivande man bland dessa ungkarlar.

Hilma och Karl fick tre barn, men det näst yngsta gick bort i spanska sjukan. Det yngsta barnet, Judit, var Anders mor. Hon växte upp i huset på Fagerhultsvägen.

”Hon ville inte ha elelement”

1948 fick Karl en hjärtinfarkt och Hilma bodde resten av sitt liv som änka i huset. Elektricitet installerades redan under makens tid i huset, men Hilma var tveksam till att använda elelementen.

ANNONS

Hon lät aldrig dra in rinnande vatten och i alla år bar hon in vatten från brunnen i trädgården. Det blev en del av hennes vardag och Hilma såg inget behov av att ha ett modernt kök. Fastighetens enda toalett var ett utedass som än i dag finns bevarat.

– Jag vet att Hilma var lite rädd för nymodigheter och höll mycket på det gamla. Hon ville inte ha elelement, utan skulle hellre elda i järnspisen, säger Anders.

I finrummet hänger målade porträtt av husets ursprungliga ägare Hilma och Karl Pihl. Hilma levde som änka i i huset i nästan 40 år efter att maken Karl hade gått bort i en hjärtinfarkt.
I finrummet hänger målade porträtt av husets ursprungliga ägare Hilma och Karl Pihl. Hilma levde som änka i i huset i nästan 40 år efter att maken Karl hade gått bort i en hjärtinfarkt. Bild: Isabel Bark

På vintern var hon uppe på natten och eldade, men värmde bara upp de två rum hon vistades i. Finrummet fick stå ouppvärmt, förutom när det kom gäster.

– På äldre dar höll hon igång genom att göra de här sysslorna, i stället för att bara sitta ned. Det var nog det som gjorde att hon blev 93 år gammal.

Det finns naturligtvis möjligheter att göra något med huset, men jag hoppas att det moderniseras med varsam hand.

Telefon fanns i huset, men någon tv-apparat eller kylskåp ville Hilma inte höra talas om. För förvaring av matvaror klarade hon sig gott och väl med skafferiet och källaren. I affären handlade hon bara det hon behövde och valde matvaror som höll sig. Därmed fanns inte heller behov av en frysbox.

Hilma gick bort 1985

– Hon hade en Dramaten-vagn när hon gick och handlade. Jag har faktiskt den sparad här hemma hos mig i Trollhättan, berättar Anders. Han är uppvuxen i Trollhättan, men har släkt i Halmstad och ingår själv i Långarydssläkten.

ANNONS

Efter att Hilma gick bort 1985 tog Anders mor Judit hand om huset på Fagerhultsvägen. Och när Judit gick ur tiden för fem år sedan föll ansvaret på barnbarnen.

– Vi har inte direkt haft någon användning för huset. Det är 22 mil för mig att köra. I bland har jag sovit över i huset, men ingen längre vistelse eftersom huset är så pass omodernt. Huset har fått stå som det är.

Mäklaren Fredrik Abrahamsson lyfter på golvmattorna i entrén. Här finns det riktiga ”guldfynd”, nämligen gamla Hallandsposten. Troligtvis från tiden då huset byggdes.
Mäklaren Fredrik Abrahamsson lyfter på golvmattorna i entrén. Här finns det riktiga ”guldfynd”, nämligen gamla Hallandsposten. Troligtvis från tiden då huset byggdes. Bild: Isabel Bark

Vad har du uppskattat med huset?

– Jag tycker det är väldigt fint. Det är ändå fantastiskt att det har sparats så pass orört som det är. Det är inte så vanligt med hus som ligger mitt i samhället. Det finns naturligtvis möjligheter att göra något med huset, men jag hoppas att det moderniseras med varsam hand, säger Anders Nilsson.

På Mäklarhusets hemsida har huset fått rubriken ”Renoveringsdrömmar” och det begärda priset är 375 000 kronor.

– Vi har haft olika spekulanter. Dels de som vill göra en totalmodernisering, dels de som vill bevara den gamla känslan och till och med behålla utedasset, berättar mäklaren Fredrik Abrahamsson.

LÄS MER:Håkan och Jeanette Laursen älskar sitt gamla hus på Vallgatan i Halmstad

LÄS MER:Här är köparnas nya önskemål när de söker bostad i coronatid

LÄS MER:Hetare budgivningar och snabbare affärer

ANNONS