Av de 76 som tog realen 1967 har 61 anmält sig till den första gemensamma återsamlingen.
– De kommer till och med från Spanien och Portugal, berättar Yvonne Krantz, född Boij, som själv bott kvar i Hyltebruk hela livet och har övervägande goda minnen av skolan.
– Det var lugnt och inga större problem som det är nu, säger hon.
Maj Martinsson Wiberg har sparat häftet med de allmänna reglerna för elevernas ordning och uppförande, som väcker muntration.
–Det var viktigt att vi skulle hälsa på varandra och lärarna.
Men alla minnen är inte ljusa.
– Det var både, och. Med facit på hand var det lärare som definitivt inte var bra, säger Kirsten Nielsen Emmoth.
– Jag träffade min bästa kompis här, som jag fortfarande umgås med, men det förekom mobbning också. Jag var utsatt eftersom jag hade ett danskt namn. Men det var jättebra sammanhållning i B-klassen, på så vis var det bra.
Fritz Tryggvesson, Drängsered, har blandade minnen.
– Det var väl bra om man skötte sig, annars gick det ut över betygen. Någon termin fick jag sänkt i ordning och uppförande, säger han men minns inte vad det gällde.
– Man hittade alltid på bus. Men när det var dags för prov, då läste jag.
De var 13–17 år under tiden på realskolan.
– Skolböckerna köpte vi själva. Och vi hade matpaket med hemifrån som vi åt i bänken.
Trots att det var en realexamen och inte studenten så var det riktig tentamen på examensdagen.
– De som blev kuggade fick inte ta på den grå mössan och komma ut på trappan.
På lördag ska jubileumsdeltagarna vara med på rundvandringen med poängpromenad i sin gamla skola och en festlighet med mat efteråt i Landeryd.
– Många trodde inte att skolan fanns kvar, säger Yvonne Krantz.
Evy Johansson ska spela gitarr och sjunga och läsa ur sin dagbok. En och annan har kvar sin gamla realdräkt med dräkt och kjol.
–Vi var 17 år men skulle se ut som tanter.
Rektorn Helge Palmqvist har lovat komma, 95 år gammal.
