Pappa Arif Mirzad vägrar skriva på pappret som säger att han frivilligt återvänder till Afghanistan – eftersom det vore osannt intyg. Familjen vill inte återvända, eftersom de inte vågar. Vid familjens ihoppackade tillhörigheter, bakom Arif, står Marina, Sara, mamma Sema. Asma och Shoaeib.
Pappa Arif Mirzad vägrar skriva på pappret som säger att han frivilligt återvänder till Afghanistan – eftersom det vore osannt intyg. Familjen vill inte återvända, eftersom de inte vågar. Vid familjens ihoppackade tillhörigheter, bakom Arif, står Marina, Sara, mamma Sema. Asma och Shoaeib. Bild: Lennart Hildingsson

Flyktingfamilj i Unnaryd väntar på att drivas ut på gatan

Familjen Mirzad i Unnaryd har packat alla sina tillhörigheter och väntar på att bli utkörda från lägenheten som de bott i under de tre senaste åren.

ANNONS
|

– Vi vet inte var vi ska sova. Vi kan försöka ta oss till en kyrka en bit härifrån. Kanske får vi tak över huvudet, säger Asma Mirzad, som är yngst i syskonskaran i familjen.

Familjen är flyktingar från Afghanistan. Deras asylprocess är avslutad.

Familjen kom till Sverige 2015 och har under tre år bott i Unnaryd, i en lägenhet som Migrationsverket hyr på Åkervägen. För en tid sedan fick de definitivt besked om att de inte får något uppehållstillstånd i Sverige. Deras asylskäl ogillas.

Då uppstod frågan för Migrationsverket vad man skulle göra av familjen. I Afghanistan tar man inte emot hemvändande flyktingar om de inte har med sig skriftligt intyg på att de återvänder frivilligt.

ANNONS

Det intyget har Arif Mirzad, familjens överhuvud, vägrat skriva på.

– Därför kan inte Migrationsverket verkställa återvändandet. Men de vill heller inte fortsätta ansvara för familjen och har därför hamnat i ett limbo, säger Anders Strömberg, från Borlänge flyktingkommitté, som under en tid haft kontakt med familjen.

Han fortsätter:

– De blev kallade till återvändarsamtal. Där förklarade handläggarna för familjen att de – om de inte skriver på – närmast omgående måste lägenheten. De kommer att ställas på gatan utan vare sig pengar eller mat.

Enligt familjen självt mottog de detta besked för ett par veckor sedan och fick förra veckan på sig för att flytta.

Asma Mirzad, den yngsta av systrarna i familjen, berättar att hon och hennes syster Marina i början av förra veckan åkte till Migrationsverkets kontor i Göteborg för att resonera med tjänstemännen.

– De pratade, jag vet inte hur jag ska säga.., med orespekt mot oss. De sa att om vi inte skriver på under de närmaste dagarna kommer de för att ta oss ur lägenheten.

Systrarna frågade vad de skulle göra sen.

– De förklarade att vi ska vända oss till socialtjänsten. Det gjorde vi också. Men på socialtjänsten sa de att de inte kan ta ansvar för var vi ska bo, utan att vi skulle vända oss till Migrationsverket igen.

ANNONS

Under måndagsförmiddagen var Migrationsverkets personal i Unnaryd för att kontrollera lägenheten.

– De berättade att de behöver lägenheten för andra och att de nu överlämnar oss som ärende till polisen. Polisen kan komma i dag eller i morgon, säger Asma Mirzad.

Migrationsverket och även migrationsdomstolarna har underkänt asylskälen. Familjens flykthistoria är kortfattat följande:

De levde i samhälle en timmes resa västerut från huvudstaden Kabul. En dag blev pappa Arif uppvaktad av traktens pensionerade polischef, en äldre man med pondus och stort inflytande: ”Jag vill gifta mig med din äldsta dotter, Marina.”

Arif ville inte göra en överenskommelse av det slaget. Polischefen återkom, fick samma negativa besked och stämningen blev allt hotfullare. Slutligen, när polischefen en dag kom för att rent fysiskt hämta Marina, var Arifs bror hemma hos familjen och farbrodern sköts till döds i tumultet.

– Migrationsverket har begärt bevis på det som hänt. Men vi tänkte inte på bevisen. Vi tog bara med det nödvändigaste när vi åkte. Vi hade bråttom. Vi flydde till Sverige, säger Asma Mirzad.

ANNONS