Den som säger detta är Caroline Skofteröd, verksamhetsansvarig för Jälluntofta camping och stugby.
Hon är mer eller mindre uppvuxen på campingen, ett familjeföretag. Det startades av föräldrarna Ove och Dolores Albinsson för 35 år sedan. Redan från start fick Caroline och hennes syster hjälpa till.
– Jag var bara tio år när jag satt själv satt i receptionen och tog emot gäster då de kom, berättar Caroline.
Det var först inte planerat att hon som vuxen skulle hamna här. Hon utbildade sig till andra yrken, bildade familj och jobbade på industri Reftele när budet kom för sex år sedan: ”Kan du komma hem och ta över och driva verksamheten”.
– Jag såg då mer eller mindre campingen som mitt barndomshem och inte som en arbetsplats. Det var svårt för mig att tänka att jag skulle leva på det. Därför tvekade jag först.
Men hon fick först tjänstledighet nån eller några dagar i veckan från sin arbetsgivare i Reftele och hade då möjlighet att tillbaka om hon skulle ångra sig eller om allt gick åt skogen.
Men Caroline Skofteröd lyckades. Hon tycker också att hon kunnat utveckla verksamheten. Campingen är nu exempelvis, till skillnad från tidigare, öppen året om. Den är också marknadsförd på nya sätt, främst via sociala medier.
Hon jobbar inte ensam. Under sommarsäsongen är flera anställda med att ta emot gäster, stå i kiosk och sköta de dagliga rutinerna. Pappa Ove, som också har en snickerifabrik att sköta, finns fortfarande med och är också ägare av företaget, fungerar som ”vaktmästare” och träder in när större beslut och insatser ska göras.
– Så kalla det för allt i världen inte generationsskifte i artikeln, för det är det inte. Vi hjälps åt och har det här tillsammans, säger Caroline, när vid sitter vid en parkbänk intill sjön Jällunden - där några campinggäster just nedanför oss håller på att göra sig i ordning för en fisketur med båt - och hon förklarar sitt engagemang för sin uppgift.
Hennes vilja är tydlig.
– Jag kan driva verksamheten nu som jag vill ha den, säger hon. Det handlar om att gästerna ska känna sig hemma här och att vi som jobbar här bryr sig och räcker till för alla.
Det innefattar också en handfast ledning. Caroline Skofteröd berättar om regler som hon vill att alla ska följa - både gäster och anställda - och att hon själv inte väjer för att ta konflikter och reda ut dem.
Campingen har sjuttio markerad platser för husvagnar, husbilar eller tält och dessutom 28 stugor av varierande storlek.
Coronakrisen: Tyskar och danskar avbokade genast, men har börjat dyka upp igen nu under senare del av sommaren. Deras platser har fyllts med campande svenskar - de är fler än tidigare. En annan kategori är holländare som återkommande och hyr ”storstugorna” söder om campingområdet; holländarna uteblir helt denna sommar.
– I gengäld är de igång och bokar redan nu för nästa sommar. Det har aldrig förr skett så tidigt.
En lastbil till campingen avbryter och Caroline rusar upp till servicebyggnaden. Också Gert Bengtsson, som visar sig var gäst - en stammis, skyndar till för att knuffa på handtrucken med sin varupall.
– Jag bor i Överlida. Det är nog trettio år sedan jag kom hit första gången, säger Gert när HP nyfiket frågar.
Gert Bengtsson hoppar mellan olika campingplatser på sommarhalvåret och bedömer Jälluntofta som den med ”mest lugn och trivsel”.
När intervjun med Caroline återupptas, med frågor om långliggarna - de har husvagnarna stående året runt - berättar hon om ett avtal i grunden gjort för att bygga vi-känsla och gemenskap: De som hjälper till på exempelvis på vårstädningen i april kommer får rabatt på vinterhyran och sedan fri tillgång till förråd och annan service på campingen.
Vilket ”snöre” är det som Caroline Skofteröd ska dra i, vad är det som ska hända med eller på campingen?
– Jag har någonting på gång, som kan komma att tala om sig. Men det är för tidigt att säga något. Du får vänta, svarar hon och skrattar.
