Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/12

Åren i Hylte styrde Jennie Nilssons karriär i rätt riktning

För 20 år sedan, i april 2001, fick Jennie Nilsson (S) hastigt rycka in som kommunråd i Hylte. Rollen som inflytelserik politiker tänkte hon testa på i fyra månader. I dag är hon Sveriges landsbygdsminister.
– Jag kan inte greppa att det är 20 år sedan, det låter så brutalt länge sedan, säger Jennie Nilsson.

Hyltes nuvarande kommunråd Ronny Löfquist (S) har en utvald tavla som hänger på väggen i hans vitmålade kontor. Konstverket är målat av den lokala konstnären Jussi Taipaleenmäki och föreställer Folkets hus i Rydö, som förr var en samlingslokal för Socialdemokraterna.

– Den har överlevt åtta år av borgerligt styre och hängde på kommunrådets kontor redan under Jennies tid.

Sveriges landsbygdsminister Jennie Nilsson bor numera i Halmstad, men är på återbesök i Hylte. Kommunen där hon växte upp och där hennes politiska karriär tog fart. Hon berättar att hon alltid har varit samhällsintresserad och att det tog sig uttryck redan i tidiga tonåren.

– Intresset för politik kom hemifrån, även om jag inte var medveten om det. I en tidig HP-intervju sa jag att jag inte hade växt upp i ett politiskt hem, men när artikeln kom i tidningen skrattade min familj och de retar mig fortfarande för det uttalandet. Det var faktiskt så att min mamma satt i S-föreningen, pappa och farmor var engagerade i fackförbundet Grafikerna och pappas farfar var kommunens starke man i Torups kommun en gång i tiden. Vi pratade mycket om samhällsfrågor hemma vid köksbordet, men det handlade sällan om partipolitik.

Kämpade för en fritidsgård

Som 15-åring satt Jennie med i styrelsen för SSU i Hylte och drev bland annat frågan om en fritidsgård på landsbygden.

– Det är klart att det är en brist att allt inte finns på landsbygden, men det fanns människor som bejakade att man ville göra saker. Vi ordnade teater i en ladugård, höll fritidsverksamhet för yngre barn, ordnade ridskola där vi lånade in hästar. Fanns det inget att göra så hittade vi på grejer. På landsbygden kan man själv vara med och utforma sin närmiljö.

Jag tyckte att vi behövde släppa fram fler unga och fler kvinnor om vi ville ha förändring och förnyelse.

Trots att hon och Ronny Löfquist nästan är jämnåriga träffades de inte genom ungdomspolitiken eftersom Ronnys politiska bana började senare i livet. Som småbarnsförälder blev han nekad barnomsorg nära hemmet för sitt första barn och skrev en arg insändare tillsammans med sin fru. Jennie Nilssons svar bidrog till att han själv började engagera sig politiskt.

– Jag brukar säga att Ronny är min bästa värvning.

25 juli 1992. Jennie Nilsson arbetar som vårdbiträde på Fredrikslundsgården i Torup (nuvarande Sjölunda äldreboende). Genom fackligt engagemang i Kommunal och striden för ett rättvist schema för de anställda tar hennes politiska engagemang fart. Bild: HP Arkiv
25 juli 1992. Jennie Nilsson arbetar som vårdbiträde på Fredrikslundsgården i Torup (nuvarande Sjölunda äldreboende). Genom fackligt engagemang i Kommunal och striden för ett rättvist schema för de anställda tar hennes politiska engagemang fart. Bild: HP Arkiv

Det politiska engagemanget fortsatte när Jennie började jobba och blev fackligt aktiv. På en gruppbostad på Fredrikslundsgården (nuvarande Sjölunda äldreboende) i Torup fick hon sitt första fasta jobb som vårdbiträde och reagerade snabbt på att schemat var omöjligt att få ihop.

– Jag satt och gjorde matematiska beräkningar för att konstatera att det inte gick. Chefen hänvisade till förvaltningschefen och jag krävde att få vara med på ett möte med förvaltningschefen. På något vis lyckades jag övertyga henne och vi fick tre extra tjänster. Jag kände att jag var väldigt delaktig i att påverka hur beslutet blev.

Hon fortsatte driva de anställdas synpunkter, men engagemanget ledde henne även vidare in i barn- och ungdomsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

– En tydlig sak som jag drev internt i partiet handlade om att vi hade en väldigt hög medelålder och en skev könsfördelning. Jag tyckte att vi behövde släppa fram fler unga och fler kvinnor om vi ville ha förändring och förnyelse – och för att vi skulle representera hela befolkningen.

Kunde inte tacka nej till erbjudandet

När dåvarande kommunrådet Willy Strömblad blev sjuk skulle hans tillförordnade väljas ur kommunstyrelsegruppen.

– Jag var nybliven tvåbarnsmamma och sa faktiskt nej först. Men då menade min partikollega Göran Edberg att jag inte kan driva frågan om att föryngra partiet och sedan tacka nej till det här erbjudandet. Då tänkte jag att det handlar ju bara om fyra månader. När man blir gammal är det ändå rätt coolt att säga till barnbarnen att man varit kommunstyrelsens ordförande.

Men fyra månader blev fem år.

– När man väl var inne i det tänkte jag inte på att hoppa av. Då handlade det mer om partiet fortfarande hade förtroende för mig.

Jennie Nilsson (S)var kommunråd i Hylte åren 2001–2006. Bild: Lina Salomonsson
Jennie Nilsson (S)var kommunråd i Hylte åren 2001–2006. Bild: Lina Salomonsson

Kommunen hade ett skenande budgetunderskott och Jennies viktigaste uppdrag blev att få en budget i balans. Att få inkomster och utgifter att gå ihop.

– Jag kände ett ansvar för att få allt på rätt köl och genomföra det som krävdes för att kommunen skulle ha en framtid.

Var det utmanande att vara ung kvinna på den positionen?

– Jag upplevde aldrig att det var ett problem utan tyckte att jag hade bra uppbackning av de runt omkring mig på tunga positioner. Däremot kunde det vara tufft att vara kommunråd i en liten kommun, det är en styrka att vara en del av samhället men det innebär också att man aldrig är anonym.

Som 29-åring med två små barn kunde det vara utmanande, märkte Jennie.

– Under de åren handlade jag sällan i charken, för om du står still får du vara beredd att prata med människor om stort och smått även om du hade bråttom. Folk kom fram och frågade varför soptömningen inte var gjord, säger hon.

– Det har inte förändrats under de här 20 åren, flikar Ronny Löfquist in.

Jag är väldigt beroende av att möta människor och höra deras ofiltrerade bilder av hur de beskriver sina vardagsproblem. Det är svårare i coronatider.

Kommunpolitiken väckte en nyfikenhet för att påverka på ett högre plan och sedan 2006 är Jennie Nilsson riksdagsledamot på heltid.

– Rikspolitiken är mer ideologisk och där handlar det om de stora strukturerna. Det är kanske fult att säga, men man har ju jagat makten. För varje nivå man har kommit till får man tillgång till fler verktyg. Rikspolitiken lägger grunden för kommunernas ekonomi, till exempel genom statsbidrag. Samtidigt kan jag sakna hantverket och att man inte ser när lösningen blir verklighet.

Trots att Jennie Nilsson och Ronny Löfquist nästan är jämnåriga (hon är 49 år och han snart 46 år) träffades de inte genom ungdomspolitiken eftersom Ronnys politiska bana började senare i livet. ”Jag brukar säga att Ronny är min bästa värvning”, berättar Jennie. Bild: Lina Salomonsson
Trots att Jennie Nilsson och Ronny Löfquist nästan är jämnåriga (hon är 49 år och han snart 46 år) träffades de inte genom ungdomspolitiken eftersom Ronnys politiska bana började senare i livet. ”Jag brukar säga att Ronny är min bästa värvning”, berättar Jennie. Bild: Lina Salomonsson

I normala fall håller hon kontakt med ”folket” genom besök i landets kommuner och på företag i olika branscher. Men coronapandemin har påverkat vardagen även för ministrar.

– Nu reser vi inte så mycket. Jag är väldigt beroende av att möta människor och höra deras ofiltrerade bilder av hur de beskriver sina vardagsproblem. Det är svårare i coronatider. När man har varit i tio kommuner och kanske mött 15 hemtjänstgrupper så kan man se ett gemensamt problem, som jag sedan kan ta upp med ministerkollegor och se vad vi kan göra åt det. Jag behöver ha en egen magkänsla för att veta om ett färdigt förslag är bra eller inte.

Hur har din bakgrund som vårdbiträde påverkat din karriär som politiker?

– Mycket skulle jag vilja säga. Man är summan av sina samlade erfarenheter. Att jag är född i en landsbygdskommun, är vårdbiträde och jobbade som det i tio år är en del av min identitet.

Än i dag har hon kvar sin tjänst på Sjölunda, trots att hon varit tjänstledig i 20 år. Som riksdagsledamot är det sällan hon får frågor om Hylte kommun från kollegorna. Däremot tror hon att hennes bakgrund spelade roll när statsminister Stefan Löfven frågade om hon ville ta rollen som landsbygdsminister.

LÄS MER: Doldisen Jennie Nilsson ny landsbygdsminister

Jennie Nilsson vid statyn Rosen i Hyltebruk. Bild: Lina Salomonsson
Jennie Nilsson vid statyn Rosen i Hyltebruk. Bild: Lina Salomonsson

– Man gör nog ett bättre jobb om man själv har vuxit upp på landsbygden. Vi vet hur vägarna ser ut i inlandet, hur det är när man inte kan förvänta sig att kollektivtrafiken fungerar och hur viktigt det kulturella sammanhanget är i en liten kommun, säger Jennie.

– Trovärdigheten på den posten blir betydligt starkare om man har ett ursprung i landsbygden, menar Ronny Löfquist.

Ser skogens betydelse för jobb och tillväxt

Jennie Nilssons nuvarande roll som landsbygdsminister innebär fler frågor och en bredare portfölj än den som tidigare jordbruksministrar har haft. Skogen är en av hennes mest prioriterade frågor.

– Vi behöver hitta långsiktiga spelregler för skogen och investeringar i den branschen. Det är jätteviktigt att vi kan ta tillvara på alla de värden som skogen måste kunna erbjuda. Skogen är en viktig plats för rekreation och självklart måste vi ha fungerande ekosystem. Samtidigt ska skogen ge högförädlade produkter, skapa jobb och tillväxt samtidigt som den bidrar till export, BNP och intäkter. Hyltebruk är ju en typisk plats där vi ser skogens betydelse för jobb och tillväxt.

Under de åren handlade jag sällan i charken, för om du står still får du vara beredd att prata med människor om stort och smått även om du hade bråttom. Folk kom fram och frågade varför soptömningen inte var gjord

20 år har gått sedan Jennie Nilsson gjorde sig hemmastadd på kommunrådskontoret i Hyltebruk. Sedan dess har kommunhuset fått en ny entré och Ronny Löfquist har flyttat sitt kontor till den forna ”växeln”. Men kommunhuset ekar tomt eftersom de flesta tjänstemän jobbar hemifrån. Samtidigt finns tydliga förändringar i samhället och kommunen, som inte enbart beror på pandemin.

LÄS MER: Jennie Nilsson (S): ”Man ska inte överreagera och bunkra ytterligare”

– Förut var Hyltebruk en mer utpräglad bruksort. Stora Enso hade nästan tusen anställda. I dag har vi ett mer differentierat näringsliv med flera stora privata företag. Som kommun kan vi inte fokusera på att ett företag mår bra, utan måste vara skickliga på att hantera många små växande företag, menar Ronny.

Enligt honom är det tack vare resultatutjämningsreserven och olika statsbidrag som kommuner numera klarar av att ha ett dåligt år, utan att behöva lägga ner skolor.

Jennie upplever att det var hårdare bud på hennes tid.

– Jag kom in under ett skenande budgetunderskott och vi blödde pengar. Det fanns inga marginaler för att göra stora satsningar. Om ekonomin inte funkar går det ut över de gamla som ska ha vård, barnen i skolan och de som jobbar i verksamheterna. Så mitt fokus var att få en budget i balans, det är förutsättningen för att kunna utveckla en kommun.

LÄS OCKSÅ:

Fler nyheter om Hylte hittar du här

Superlokalt – här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här