–Det finns de som menar att det här är ett av våra allra största samhällsproblem, säger Christopher Kindblad, doktor i sociologi.
Problemet är inte helt lätt att ringa in.
Det finns inte särskilt mycket forskning och det finns ingen definition som ringar in exakt vad begreppet egentligen står för. Några menar att hemmasittare är de elever som inte varit i skolan på tre veckor medan andra använder tre månader som gräns.
Oklarheten gör förstås att det är svårt att veta exakt hur många elever som sorterar in under den här kategorin.
–Men vi var på en skola med omkring 1 000 elever och där pratade rektorn om att de hade omkring 15 elever med de här problemen, säger Ulf Petäjä, lektor i stats- vetenskap.
För att försöka ringa in problemet tittar Ulf och Christopher dels på vilka strategier det finns för att hantera problematiken på statlig nivå, förutom det intervjuar de kommunföreträdare och rektorer. Hittills kan man säga att det de sett spretar.
– Det verkar inte riktigt finnas någon best practice, säger Christopher Kindblad.
– Snarare verkar det vara upp till enskilda personer eller eldsjälar att hantera det här, säger Ulf Petäjä.
Exakt vad det är som gör att en elev slutar att gå i skolan är det ingen som riktigt vet. Och frågan är förstås komplex.
På ett plan kan man säga att det finns lika många anledningar som det finns exempel. Men när forskarna analyserar sitt material kan de ändå urskilja tre typiska riskfaktorer.
Snåriga hemförhållanden är en faktor, skolans förmåga att skapa gemenskap och en självklar plats för alla en annan.
Förutom det ser man också att olika former av neuropsykiatriska diagnoser kan vara en extra belastning.
– Det här betyder ju inte att alla med svåra hemförhållanden blir hemmasittare och inte heller att man måste ha en neuropsykiatrisk diagnos för att hamna där. Där- emot är det riskfaktorer, säger Ulf Petäjä.
Riskfaktorer som när det vill sig illa gör att eleven vid något tillfälle känner att han eller hon har halkat efter så mycket att man inte längre vill eller orkar gå i skolan.
Ett beslut som kan få ödesdigra konsekvenser eftersom missad skolgång inte sällan leder till svårigheter att få ett jobb och utan jobb är det lätt att bli isolerad, isolerade människor mår ofta sämre och så vidare. Just på grund av det här är det förstås viktigt att försöka hitta nycklar.
–Det finns ju risk för att man blir arbetslös och hamnar i bidragsberoende. Det finns till och med risk för kriminalitet, säger Ulf Petäjä.
–Det finns ekonomer som räknat på det här och de menar att varje enskild elev som blir hemmasittare riskerar att kosta samhället miljoner, säger Christopher Kindblad.
Ännu så länge är de mitt inne i sin forskning och mycket arbete återstår innan de kan dra några riktigt säkra slutsatser.
Men redan nu kan de se några nyckelfaktorer för att bryta den onda cirkeln.
Tydliga rutiner för närvarorapportering är en sådan faktor. Ett gott klimat på skolan en annan.
–En fråga som väcks i forskningen är om ett gott demokratiskt klimat där man lyssnar på och hjälper varandra kan ha betydelse för att hantera problematiken på ett bra sätt.
