Han har blivit nobbad av kung Carl XVI Gustaf men fått ja av Fidel Castro, Kubas förre president.
Något som Uno Grönkvist lärde sig redan som ung är att man inte får vara buskablyg när man samlar på autografer. Då är envishet en dygd – men man måste också ha koll på etiketten och ta ett nej med ett leende.
– Medlemmarna av europeiska kungahus skriver sällan autografer. Det är betydligt lättare att få kungligheter i andra delar av världen att göra det, avslöjar Uno och visar upp ett signerat julkort från Japans tidigare kejsarinna, Michiko.
Prins Bertil avrådde kungen
Från vår svenske kung blev det alltså ett nej. Uno försökte få en namnteckning av honom när de träffades i samband med att Uno, som också är författare, hade skrivit boken ”Prins Bertil berättar”, om kungens (nu döde) farbror, tillika hertigen av Halland. Boken trycktes i hela 160 000 exemplar och gavs ut samtidigt på två förlag.
– När jag skulle lämna över ett exemplar av boken var både kungen och prins Bertil på plats. Jag frågade kungen om han kunde tänka sig att signera mitt exemplar. Då bad kungen sin farbror om råd och han sa ”nej, det vore inte lämpligt”. Det respekterade kungen – så det fick ju även jag göra, säger Uno och skrattar.
Jag skulle faktiskt säga att autografen är selfiens föregångare.
Han har ett fint minne från händelsen ändå. Vid hans skrivbord hänger ett inramat fotografi, där man ser en leende Carl XVI Gustaf bläddra i boken, omgiven av Uno och prins Bertil. Hade bilden varit tagen i dag skulle den antagligen ha varit en selfie.
– Jag skulle faktiskt säga att autografen är selfiens föregångare. Att ha ett autografblock var väldigt vanligt när jag var barn. I dag tar man en bild på sig själv och kändisen istället, säger Uno.
Hans eget autografsamlande började med att han fick fotbollsspelaren Gunnar Nordahls autograf.
– Han var på sin tid lika stor som Zlatan och blev Sveriges första fotbollsproffs när han värvades till Milan 1949.
Moder Teresa och Mandela
Uno har fortsatt samla autografer genom hela sitt långa liv, även om hobbyn inte alltid varit i fokus. Han berättar att hans autografsamling i dag anses vara en av Sveriges bästa.
– Inte kvantitativt, men kvalitativt. Jag har mestadels signerade foton, alltså inte bara en namnteckning på ett papper. Dessutom har jag många autografer som är svåra att få tag på. Tidigare omfattade samlingen över tusen namnteckningar, men för några år sedan sålde jag hela sportkollektionen. Nu har jag ungefär 500 autografer kvar.
Spännvidden i den nuvarande samlingen är stor, men tonvikten ligger på kungligheter, regeringschefer, Nobelpristagare och internationella kultur- och nöjesprofiler. Många av personerna bakom namnteckningarna är mitt i livet, medan andra hunnit bli legender.
– Moder Teresa, som helgonförklarades 2016, är en sådan person. Likaså Nelson Mandela, Sydafrikas tidigare president, säger Uno.
Sökte upp Clinton
Dagen till ära står stora delar av hans inramade autografsamling framställd i vardagsrummet hemma i lägenheten på Nissastrand i Halmstad. Uno och hans fru flyttade hit från Stockholm 2008 och här har de blivit kvar. Bostaden ligger högt upp i huset och ger intryck av att sväva över Nissan. Katten Elaine tassar försiktigt förbi. Normalt är hon en riktig vilde, men när autograferna är framme vet hon vad som gäller om hon inte ska bli instängd i sovrummet.
Precis som andra samlare har Uno köpt en del åtråvärda autografer, men åtskilliga kändisar har han träffat personligen. Ofta har han haft med sig ett foto till mötet som han bett dem signera. Så var det till exempel när han mötte den amerikanske ex-presidenten Bill Clinton.
– Jag hade skrivit och bett om hans autograf och fick så småningom ett signerat foto. Men det är med autografer som med konst: Alla namnteckningar är inte äkta. Clinton hade använt så kallad autopen, en maskin som ”spökskriver” namnteckningen, vilket inte helt ovanligt bland kändisar.
När Uno skulle till USA något år senare tog han med sig bilden.
– Då var Clinton inte längre president utan hade öppnat kontor på 125:e gatan i Harlem. Så jag traskade in med mitt foto och bad om en ny autograf på mitt redan signerade foto. Först såg han förvånad ut. Sedan gick det nog upp för honom att jag förstått att den befintliga namnteckningen inte var handskriven, för han log ett snett leende och skrev igen, säger Uno och tillägger att hans dubbelsignerade bild mycket väl kan vara den enda i sitt slag.
Sexstjärnig kryssning
Såväl Unos yrkesliv som hans stora passion för resor har tagit honom över hela världen. Ska man vara ärlig är det nog få kändisar som kan konkurrera med honom när det gäller att ha ett spännande liv.
Uno är journalist i botten, men har haft många olika anställningar. Flera skiften har varit till en ny bransch, bland annat till PR och kommunikation, där han haft chefsjobb inom bland annat Röda Korset, Luftfartsverket, Telia och Riksidrottsförbundet. Trots att han är 87 år gammal jobbar han fortfarande, framför allt som författare och reseskribent. En av hans senaste reseböcker, handlar om safari.
– En safari är som en fotbollsmatch. Enormt spännande, men man vet inte slutresultatet när man ger sig ut, säger Uno och ler.
Han har även skrivit flera böcker om kryssningar och är en av få svenskar som varit med på en sexstjärnig sådan.
– De sexstjärniga vänder sig till de allra rikaste. Allting är det bästa: kockarna, sänglinnet, underhållningen... Det är elegant på ett diskret sätt och passagerarna är oerhört självsäkra, på det sätt som bara riktigt rika personer är. De vet att de får allt utan att behöva be om det. Ombord på det fartyget kände jag mig som en katt bland hermelinerna.
Det är också genom sina många olika jobb och reseäventyr han kommit att träffa så många kändisar personligen.
– Jag har varit på tio OS och har bland annat träffat den legendariske friidrottaren Jesse Owens, vilket jag är väldigt glad över. Det var honom Hitler vägrade att hälsa på när Owens tog fyra guld vid OS i Berlin 1936, berättar Uno.
Trots sitt stora samlarintresse berättar han att det nu är dags för honom att skiljas från sin autografsamling.
– Jag har beslutat mig för att sälja och har haft besök av en värderingsman. Tiden är mogen – och när jag väl har tagit ett beslut är jag inte sentimental. Det har varit på samma sätt genom alla mina karriärskiften och bostadsbyten, säger Uno.
Pengarna för samlingen tänker han skänka till Läkare utan gränser. I samband med sina resor i krigsdrabbade länder har han själv sett hur mycket gott de kan göra.
– Jag kan inte tänka mig ett bättre ändamål. Och nog är det fascinerande att det som började som en barnslig hobby också har visat sig vara en god ekonomisk investering, säger han.
Uno Grönkvist
Ålder: 87 år.
Familj: ”Hustrun Rita. Hon är arkitekt och avslutade sin karriär på regeringskansliet, där hon var lokalansvarig för samtliga departement.”
Bor: I en lägenhet på Nissastrand i Halmstad.
Därför hamnade vi i Halmstad: ”Efter 50 år i Stockholm med krävande jobb och gammalt trähus på stor sjötomt kände vi behov av att trappa ner. Vi tänkte flytta till Öresundsregionen, eftersom Rita är från Köpenhamn och har hela sin släkt i Danmark. Men så fick vi höra om etableringen av Nissastrand och det verkade så lockande att vi valde Halmstad i stället.”
Autografer som investering: ”Att samla autografer är som att samla på konst. Man satsar på en del unga, lovande personer. En del faller i glömska, medan andra blir riktiga dyrgripar. Ibland hamnar de dessutom på helt andra platser i livet än de var när man tog kontakt. Som den här unge Donald Trump i mitt album, som sen gick och blev president.”
Finaste autografen i samlingen: ”Svårt val men jag stannar för kejsare Haile Sellassie I. Mycket beroende på att jag träffade honom i hans palats i Addis Abeba. Det vaktades av ett flertal stiliga lejonhannar – kejsaren benämndes ”Lejonet av Juda, Guds utvalde, Konungarnas konung”.”
Resmål som står högst på listan: ”Galapagosöarna, som är jordens sista paradis och där jag har varit. Papua Nya Guinea, som jag längtat till i 30 år men aldrig kommer att besöka.”
