Grådiset hänger tungt över den lilla orten. Regnet piskar och en stark doft av kål ligger tung utmed huvudgatan i Harplinge. Den ståtliga väderkvarnen tittar nyfiket ned på stenhuset som en gång i tiden inhyste ett charkuteri. När HP är på besök puttrar det för fullt i grytorna på landets kanske enda grönkålsfabrik.
– Jag vet ingen annan som kokar grönkål på samma vis som vi gör. Däremot känner jag till andra som blandar i ingredienser och kallar det för färdig långkål. I Danmark vet jag två fabriker som tillreder kålen som vi, säger ägaren Axel Ericsson som också är vd på Harplingekål AB.
Att vara ensam grönkålsfabrikör i Sverige är inte så konstigt i sig. Att äta och tillaga grönkål till jul, den så kallade långkålen, är en lokal specialitet.
– Den kokta grönkålen som jag gör och säljer är traditionsbunden till Halland. Vi säljer lite till några butiker i Stockholm, Malmö och Göteborg, men 98 procent av försäljningen är från Ängelholm till Varberg, vilket är grönkålsbältet, säger Axel Ericsson.
På danska Jylland äts det och produceras det betydligt mer grönkål än i Sverige. En första tanke är att grönkålstraditionen i Halland kommer från tiden då vi var danskar. Detta avfärdar dock Richard Tellström som är mathistoriker och docent i måltidskunskap på Sveriges lantbruksuniversitet.
– I matkulturen generellt sett finns det inga spår av dansktiden i svensk matkultur utan allt det är utraderat.
En del av kåltraditionen i södra Sverige kan Richard Tellström tänka sig kom från Tyskland på 1800-talet. Folk som arbetar och reser runt tar ofta med sig inspiration hem. Historiskt har det i södra Sverige av klimatskäl funnits en tradition att odla kål. Gynnsamma milda vintrar gör det möjligt att hålla sig med en ”kålgård” även om de klassiska spannmålen är de viktigaste grödorna när det gäller att sätta mat på bordet. Kålen ses som en festmåltid och tar då plats på julbordet.
– Att grönkålen är så stor på julbordet i framför allt Sydsverige och Halland beror på att allt som finns på julbordet är sällsynt mat. Idén med ett julbord är att inte servera vardagsmat, för det ska kännas som fest. Du byter ut havregrynsgröten mot risgrynsgröt och ärtsoppan med fläsk mot tjocka revbensspjäll, säger Richard Tellström.
Grönkålen är en tålig växt och man ser ofta snö ligga tung på de halvmeter höga plantorna ute på åkrarna. Axel Ericsson hämtar sin grönkål främst från brodern Bertils odlingar. För att säkra upp mot missväxt köper han även grönkål från en odlare på Bjärehalvön.
– Vi har tre personer som för hand repar bladen från stammen och ådrorna direkt ute på fälten, vilket är ett riktigt slitgöra, säger Axel Ericsson.
På baksidan av grönkålsfabriken står det tolvkilossäckar fyllda med repad grönkål. Varje dag lastas det upp 864 kilo kål på transportbandet där bladen tvättas rena från sand och jord innan de hackas. När HP är på plats är det Sara Bengtsson som ser till att grönkålen hamnar i de stora kokgrytorna. Det är trångt om utrymmet och ångan immar på glasögon. I ett litet rum slamrar en maskin som packar den färdiga kålen i små plastkorvar. Färdiga att levereras till butik.
– När jag köpte loss fastigheten 1996 så kokade vi 1 000 kilo kål om året. Då visste jag inte att det skulle bli så här stort för då hade jag inte börjat i denna lokalen. Ett tag dubblerade jag produktionsvolymen varje år för att nu i år vara uppe i 100 ton, säger Axel Ericsson när han visar runt på kyllagret.
Av dessa 100 ton blir det cirka 50 ton färdig produkt. Produktionen drog i gång i början av oktober och avslutas nu i slutet av november.
