Pappan Sven Gillsäter
”Sven var en fantastisk pappa. Jag minns inte så mycket vardag, de starkaste minnena är från långresorna som vi gjorde tillsammans. När jag var två år bodde vi fem månader på Falklandsöarna. Pappa brukar berätta att jag till slut sa ifrån: ”Inte leka pingvin. Leka riktiga barn.” Då insåg han att det var dags att åka hem. Vi kom varandra väldigt nära under alla våra långresor utomlands.
Min 16 år äldre halvsyster, Pia Gillsäter, från pappas första äktenskap, hade det tuffare. Även hon reste mycket med pappa men till skillnad från mig var hon ofta i fokus i hans böcker, filmer och artiklar. Journalisterna älskade henne. När Pia blev tonåring tyckte hon att det var jobbigt och under en tid tog hon paus från familjen. Själv gjordes jag aldrig till en offentlig person.”
Hallänningen Sven Gillsäter
”Pappa var en av medlemmarna i bildbyrån Tio fotografer. En av kollegerna, Lennart Olson, hade hus i Steninge. Pappa förälskade sig i trakten när vi var där på de årliga sommarfesterna. Vi hade hyrt sommarställen på olika platser – bland annat i Skrea – men när Lennart Olson hörde av sig och tipsade om en tomt med toppläge i Steninge slog pappa och mamma till. De beställde ett hus från Hälsingland, där pappa är född. Huset ”blev för bra för att inte bo i permanent”, så vi flyttade till Steninge när jag var sju. Senare spelade mamma (skådespelerskan Harriet Forssell, reds anm) sommarteater på Fredriksdal i Helsingborg med Nils Poppe, för att vara närmare hemmet.
Pappa älskade Steninge men hade också andra favoritplatser i Halland. Bland annat Nidingen, Tylön (där han fick låna fyrbostaden för att skriva) och Getterön, där han var mycket engagerad i miljödebatten och röt till mot kommunpolitikerna. Efter några år i Steninge blev det en bok om vårt nya hem: ”Hallandskust”. Huset i Steninge har vi inte längre kvar i familjen.”
Resenären Sven Gillsäter
”Pappa reste över hela världen i sitt arbete och hade oftast någon i familjen med sig. Semesterresor utan jobb förekom nästan aldrig. Det skulle alltid skrivas och plåtas för att säljas. Jag vet inte om han var tvungen av ekonomiska skäl – han var frilansare – men oavsett vilket så hade han inget emot att bli publicerad.
Hans två favoritresmål var Galápagosöarna utanför Ecuador (mer om det nedan) och Ramundberget i svenska Funäsfjällen i Härjedalen. Till dessa platser återvände han gång på gång. Han skrev och fotograferade men lärde också känna många människor som han besökte när han återvände. Just personporträtten i böcker och filmer blev mycket uppskattade.”
Fotografen Sven Gillsäter
”Som fotograf var pappa så gott som ointresserad av teknik. Han kunde sina Hasselbladsmodeller och var bekväm med hur han skulle ställa in bländare och filmtyp, men mycket mer än så var inte viktigt för honom. Efter 1965 stod han aldrig själv i mörkrummet utan överlät det åt kopister.
Pappa var inte ”konstnärsfotograf” som flera av de andra på bildbyrån Tio fotografer – men det var inget han hade komplex för. Kameran, pennan och rösten var hans verktyg för att få ut sitt budskap om att vi måste leva i harmoni med naturen. Det skrivna ordet kom helt enkelt till för att bilderna krävde det det. Han studerade på Poppius Journalistskola för att lära sig skriva bildtexter men det var framför allt hans iakttagelseförmåga, språkkänsla och ett flitigt dagboksskrivande som gjorde honom till en skicklig skribent.”
Skidåkaren Sven Gillsäter
”Pappa älskade att åka skidor. 1955 tog han bilderna till en av de första instruktionsböckerna om utförsåkning. Den hette ”Sväng i snö” av Curt Paulson. Fototekniken som pappa använde sig av, en serie bilder bredvid varandra som gör att man pedagogiskt kan följa en sväng i backen, var banbrytande. Den används av fotografer än i dag. Boken blev däremot snabbt förlegad eftersom åkstilen ändrades kort därefter. Pappa brukade kalla boken för sin största flopp men bilderna är suveräna!
Pappa var en mycket duktig skidåkare och i familjen åkte vi skidor tillsammans flera gånger om året. När vi gav oss av i bilen gjorde vi alltid stopp så att pappa och mamma kunde hålla föreläsningar och visa bilder längs vägen. Var vi än var gjorde han alltid jobb, både längs med resan och på själva resmålet. Han älskade sitt jobb!”
Sveriges David Attenborough Sven Gillsäter
”Genom åren kom pappa att kallas för Sveriges David Attenborough. Med sina reportage, fotografier, böcker, filmer och tv-program om djur och natur i främmande delar av världen spred han kunskap och engagemang. Ingen ort var för liten för hans föreläsningar och bildspelsturnéer. Under flera decennier ägnade han sig åt att föra världen in i stugorna. Det blev säkert tusentals föredrag. Pappa hade talets gåva och kunde trollbinda sin publik. Han hade alla sina skämt färdigskrivna och plockade fram dem ur minnet när de passade.
För en tid sedan skrev jag till Sir David Attenborough och frågade om han och pappa hade träffats. Det hade de inte, svarade han i ett handskrivet brev. Men han kände väl till pappa och sa att han inte hade minsta invändning mot att namnet Attenborough användes för att beskriva pappa. Han gav vårt initiativ sitt helhjärtade stöd.”
Mr Galápagos Sven Gillsäter
”Pappa blev kanske mest känd som Mr Galápagos i Sverige. Pappa fick vänner på Galápagos och återvände till ögruppen ett 20-tal gånger mellan åren 1965 och 1992. Vid flera resor var han också guide på öarna – bland annat för kungen och drottningen.
Hans bok om ögruppen, ”Urtid i nutid: Galápagos”, från 1986 var en storsäljare och fick uppskattning även bland vetenskapsmän. Den recenserades av en välrenommerad biolog i Svenska Dagbladet – det var viktigt för pappa.
Som naturintresserad var ”naturens laboratorium” förstås en fantastisk plats för honom att besöka. Sin sista resa till Galápagos gjorde han i början av 1990-talet, trots att han då var drabbad av Alzheimers sjukdom.”
WWF-ambassadören Sven Gillsäter
”Pappa var med och grundade den svenska avdelningen inom Världsnaturfonden, WWF. Organisation arbetar för en framtid där människan lever i harmoni med naturen och kämpar för att skydda de mest hotade och unika arterna och livsmiljöerna på planeten. Han var WWF:s ständige ambassadör och satt fram till sin död i förtroenderådet tillsammans med kungen.
Vid sina föreläsningar runt om i landet hade pappa alltid med sig en jättestor panda-sparbössa. Han uppmanade alla att lägga pengar i den och att se till att det blev ”tystfallande myntenheter” – alltså sedlar – för att inte skrämma pandaungen. På så vis samlade han in stora summor till WWF, och framför allt till Darwins forskningsstation på Galápagos. Det kan vara kul för de yngre att veta att det svenska engagemanget för djur, natur och miljö har en lång historia före Greta Thunberg.
I år, samtidigt som pappa skulle ha fyllt 100, firar svenska WWF 50 år. På Hallands Konstmuseum kommer det att visas en utställning om pappas arbete med start i oktober. Då kommer även WWF:s arbete att lyftas fram.”
Sven Gillsäters jubileumsår
Sven Gillsäter skulle ha fyllt 100 år i år. Så här ser hyllningarna ut:
Digitalt museum
Via en hemsida kan man besöka ett digitalt museum med artiklar, filmlänkar och reportage av och om Sven Gillsäter. Där finns ett stort bildgalleri. Gå in på www.svengillsater.se.
Utställning
Hallands konstmuseum i Halmstad visar en utställning med Sven Gillsäters fotografier mellan oktober 2021 och mars 2022. Ett av Sven Gillsäters populära bildspel från 1970-talet håller på att återskapas, med bilder från Halland och världen. Hans bilder kommer också att visas på galleri Tres Hombres Art i Tylösand till sommaren.
Boken
I september utkommer en fotobok om Sven Gillsäter med den preliminära titeln ”Med kameran om halsen”, Sven Gillsäter – naturfotograf och världsresenär på 1900-talet”. Det är dottern Pia Gillsäter som håller i pennan.
Sven Gillsäters liv i korthet
Sven Gillsäter föddes den 28 februari 1921. Han växte upp i Hälsingland och efternamnet kommer från släktgården. Redan tidigt hade han en stark känsla för naturen och som tonåring fick han sin första kamera.
Efter lumpen, som bataljonsfotograf, fick han sitt första fotografjobb. Han fotografera fem Olympiska Spel för olika tidningar och tidskrifter. 1958 var han med och bildade bildbyrån Tio fotografer.
Under sin karriär reste Sven till då okända trakter och tog med sig berättelserna hem. Han var inte bara fotograf utan skrev och medverkade i mer än 20 böcker. Han gjorde TV-filmer, skrev otaliga artiklar i både svenska och internationella tidskrifter och han höll tusentals föredrag med film och bilder i såväl Sverige som i de länder han besökte.
Sven Gillsäter var gift två gånger. Först med fotografen Astrid Bergman (1949-1953) som han fick dottern Pia Gillsäter med. Sedan med skådespelerskan Harriet Forssell (från 1964 och fram till sin död 2001) och med henne fick han sonen Björn Gillsäter. Familjen bosatte sig i Steninge utanför Halmstad i början av 1970-talet.
Sven Gillsäter dog den 11 oktober 2001.
Källa: Sonen Björn Gillsäter samt jubileumssajten svengillsater.se.
Björn Gillsäter – son till fotografen Sven Gillsäter
Familj: Hustrun Clare och döttrarna Lucia, Rosalie och Allegra.
Ålder: 54 år.
Bor: ”I Köpenhamn men vi har haft sommarhus i Frösakull i över tio år. Där hoppas jag att vi ska bo när vi blir pensionärer.”
Yrke: ”Jag arbetar med globala flyktingfrågor för Världsbanken, i ett samarbete med FNs flyktingorgan, UNHCR. Genom jobbet har jag bott på flera håll i världen, bland annat Washington DC, New York, Paris, Tunisien, Wien och Bryssel.”
Om halvsystern Pia Gillsäter: ”Vi växte inte upp tillsammans men träffades med jämna mellanrum. Det är först i vuxen ålder som vi har börjat umgås på riktigt. Det har varit väldigt spännande att sätta ihop våra minnesbilder av pappa i arbetet med 100-årsjubileet.”
Om att förvalta arvet efter Sven Gillsäter: ”Det har varit fantastiskt att gå igenom allt pappas material. Vi känner oss priviligierade som har haft så mycket kvarlämnat material att arbeta med. Men hemsidan, boken och utställningarna som jag och Pia jobbat med inför jubileet är också ett slags avslut för min del. Jag tror inte att jag kommer att djupdyka i hans material igen. Hans livsverk har sitt eget liv och ska förvaltas av andra.”
